Förra hösten blev det inte av att vi gick i Slottsskogen. Det brukar vara så vackert då när alla de stora, gamla och fina träden står i sin höstskrud. Främst är det ekarna som finns där i parken, som jag tycker är så pampiga. Stora, tjocka stammar och med ett kraftigt grenverk som står i så fin kontrast till de guldfärgade löven.
Här var det färg på träden!
Nu var det inte riktigt så mycket höstfärger på alla träden, så som det kan vara, men ändå tillräckligt för att skapa höstkänsla.
Här syns det hur bara en del av bladen fått färg.
Som synes så är gräset väldigt grönt fortfarande. Vi har inte haft några riktiga frostnätter här ännu.
Vackert med grenarna!
Några lönnträd finns där också.
Och de har fått fin färg.
Ett fallet träd ligger inbäddat bland höstfärgerna.
Här är det också ganska grönt fortfarande. Men vilken årstid det än är, så är det alltid fint att gå en promenad i Slottsskogen.
I November 2022 så var det ju ett litet körsbärsträd som blommade i Slottsskogen. Kanske blir det ett nytt besök igen då, för att se om det blommar i år också. 🍁🍂🌸
Efter en blåsig lördag så blev det några fina höstdagar när stormen dragit förbi. Då passade vi på att gå i Änggårdsbergen, som är vackert året om, men kanske som allra vackrast när höstfärgerna kommer. Jag trodde ett tag att det inte skulle bli så mycket färger här, men nu börjar det likna något i naturen. 😀 De här bilderna får tala för sig själva, jag ordar inte så mycket mer. Hösten är fantastisk!
🍁🍂🍁
Axlemossen
Axlemossen
Axlemossen
Axlemossen
De japanska lönnarna har ännu inte riktigt blivit så där eldigt röda.
Rönnen här ”brinner” däremot!
Samma rönn som ovan men längre ifrån.
Rönnbladen i närstudie.
Ljuset vid Axlemossen var så vackert denna dagen. Så där lite dämpat som det bara är på hösten, men så otroligt vackert! 🍁
Denna gången blev det inte så mycket fotograferande när vi var i Torekov. Vi hade också tänkt att besöka Norrvikens trädgårdar när vi var där men vädret var för tråkigt.
Men det allra sorgligaste var att när vi var där nere så fick vi ett väldigt tråkigt besked av barnen. Lille Walter, barnbarnens bulldog, fick somna in efter att han fått lunginflammation. Och det fanns inget de kunde göra för honom. Efter det beskedet så hade vi ingen lust att göra något alls, så vi körde hem lite tidigare än vi tänkt från början.
Ni som följt mig lite längre minns kanske att jag tidigare berättat om barnbarnens två hundar. Walter var den ena och han var en engelsk bulldog. Man fäster sig verkligen vid djur och de blir ju som en familjemedlem så tomheten är stor. Tur att de har lille Harry kvar.
Walter var ett riktigt charmtroll. 💖 Han blev 11 år och 2 månader.
Här är Walter ca 3 år och bilden är tagen hemma hos oss när vi var hundvakter.
Här har jag skrivit om Walter och Harry i ett tidigare inlägg: Walter och Harry
Kände bara att jag inte kunde göra detta inlägget utan att berätta om Walter eftersom det hände när vi var där.
❤❤❤
Axeltorps ravin ligger alldeles ovanför Båstad. Ett fint bokskogsområde med ravinen som löper rakt igenom.
Den här vyn möter en när man går från den lilla parkering som finns och över till bokskogen.
Vackert parti alldeles i början av stigen som leder in i skogen.
Man kan knappast tro att detta är i början av oktober. Så grönt fortfarande.
Och så kommer vi in i bokskogen. Även den är grön som på våren, nästan.
Och ravinen med en spång över till andra sidan. Det är mycket brantare ner där än vad som framgår av bilden. Man kan hålla sig i räcket som syns, men jag vågade mig inte ner.
Här kan man gå uppe på kanten, också brant vid sidan ner. Det är väldigt svårt att få fram hur brant det är men man ser att det sluttar rätt så bra åt vänster i bild.
Inte mycket till höstkänsla där inne i bokskogen. Det enda som skvallrade om att det är höst var några lönnlöv på marken. Det fanns några lönnar där också.
Vildrosorna vid stugans tomt sätter nya blad. Några syrener hade blommat om i Båstad läste vi, men de såg vi aldrig.
Och sista bilden blir på en av alla vildkaniner som finns där. Varje kväll sprang de fram från sina gömslen och in på vår gräsmatta. Så söta. Denna bilden tog jag genom fönstret.
Det blir allt från Torekov för denna gången. Nu vill jag se lite höstfärger här hemma. 🍁🍂🍁
Denna höst blev det av att vi kom ner till Torekov och vår vecka där. Nu skrev jag höstvecka i rubriken, men man kan ju nästan börja undra för det är/var inte alls höstlikt ännu. Det måste ju bero på klimatförändringar. Inga flammande höstträd som det brukar vara rätt ofta annars. Utan något mitt emellan sommar och höst. När vi körde ner var det 21 gr och sommarlikt. Men det har varit varierat väder denna gången. Mycket blåst och regn men ändå med en temperatur runt 16 gr. Och inte en enda solnedgång blev det denna gången. Alltid moln och mulet på kvällarna.
Det här var det närmaste solnedgång det blev denna gången. Men det kvittar, jag har nog tillräckligt med solnedgångsbilder därifrån. 😀
Här syns ”vår” stuga som vi bor i när vi är där. Den med svart gavel. Grönt och frodigt runt omkring. Det är ju en andelsstuga som vi delar med flera andra.
Utsikten åt ena hållet mot Hallands väderö som skymtar i diset. Visst är det sommarlikt?
När vi är där så brukar vi alltid börja vistelsen med att promenera bort till Dagshög, en kungagrav, och näckrosdammen som finns nedanför där. Det är en fin promenad utmed havet, ca 5 – 6 km fram och tillbaka, och denna dagen blåste det inte.
Och visst blommade näckrosorna! De har nog aldrig blommat så mycket tidigare gånger som nu. Så jag frossade i de vackra blommorna.
De är så stora och vackra dessa näckrosblommor. Jag vet inte vad det är för sorts näckrosor.
När jag kände mig klar med näckrosorna började vi gå tillbaka.
Och då fick jag syn på en liten Guldvinge i en enbärsbuske.
Tror det är en mindre Guldvinge. Så fina! Vi såg även en del andra fjärilar fladdra omkring där.
Fåglarna samlar sig inför flytt. Vi tror att detta var en starflock, men säkra är vi inte.
De här två sista bilderna är från en tidig kvällspromenad, innan solen börjar gå ner. Mycket moln och det blir nästan som en bild i svartvitt.
Nu i helgen ska jag läsa ikapp era bloggar. Jag har ju bara som hastigast tittat lite i WP appen men det blir inte detsamma. Speciellt inte när man ska kommentera, det blir så smått och plottrigt. Då vill jag se bloggarna på datorn.
Det blir nog ett gäng bilder till från Bjärehalvön i mitt nästa inlägg. 😀
Bilderna i detta inlägg är från en promenadslinga som går emellan Fiskebäcks hamn och Hinsholmens småbåtshamn, västra Göteborg. Skogen är ganska risig och det växer mycket murgröna här. Tall, björk och ek är de vanligaste träden.
Går man från Fiskebäck, som vi gjorde, så börjar stigen med en brant backe kantad av berg. På bergets sidor hade blad klistrat sig fast i vätan. Det har ju inte varit brist på regn nu den senaste tiden så allt är blött.
Ett berg täckt av murgröna. Som ett murgrönsfall.
Murgrönans överblommade fröställningar.
Från stigen kan man ta en liten avstickare ner till havet och en liten badplats. Det syns inga tecken på mareld i år. För några år sedan kunde man se Mareld här på västkusten i december! Jag gjorde ett inlägg om det då, som finns HÄR för den som vill se.
Chansen för mareld i år är kanske inte helt över. Vi får se, det har ju varit en ovanligt mild höst.
Havet är så grått som det väl bara kan bli i November. En liten strimma ljus på himlen, men senare kom regnet.
Inte så mycket färger kvar nu, detta var det enda röda som jag fann. Björnbärsblad.
Och när vi gick in i skogen så kunde jag inte låta bli att ta några rörelsebilder. 😀 Just här är skogen fin och vi har hittat trattkantareller här tidigare. Men inte denna gången.
Det här lilla trädet nästan lyste bland de andra lite murriga tonerna där i skogen.
När vi hade gått vår promenad så tog vi kaffet i bilen. ☕ Där hade jag fin utsikt över träden som står på Sjöbacka ängar, alldeles i närheten av Fiskebäck.
Langbergs bilder 