Nu blommar körsbärsträdet…..

……i Slottsskogen. Det är ett japanskt körsbärsträd och det har blivit lite som med blåsippor för mig. Att jag bara måste fotografera det varje år när det blommar! Det är så vackert när trädet står i full blom och trädkronan blir som ett rosa fluff. Det har gått så otroligt fort nu den senaste veckan efter några dagar med nästan sommarvärme. När vi var i botaniska den 13 apr då syntes inga blommor på trädet. Det står inte långt ifrån botaniska, det går en gångbro över till Slottsskogen och intill där står trädet.

Knoppar och blommor mot blå himmel
Ljuvliga fluffiga blommor!
Härlig blomning
Solljuset lyser på några blommor
En lite avsides gren med blommor
Det är svårt att, dels få med hela trädet med teleobjektiv, och att det kommer folk gåendes hela tiden, men en liten uppfattning om trädets storlek kan man kanske få här ändå 🙂
Och här står jag och fotograferar 🙂 Min man brukar ta bilder när jag inte märker det och bäst är det. Jag gillar verkligen inte att vara med på bild, men denna tyckte jag om. Här ser man också trädet bättre än på min bild.
Och så avslutar jag med en bild på en ekorre. När man går i Slottsskogen så ser man nästan alltid ekorrar. Här var det ren tur att jag hann få en bild på den. Så otroligt kvicka i vändningarna, men så fina.

Idag har vädret slagit om och det blåser och är kallt. Tur att jag fick fotograferat körsbärsblommorna igår. De varar ju inte så jättelänge, några veckor, sen är det överblommat.

Nu är det gjort!

I torsdags em var det dags för mig och maken att bli vaccinerade. Så skönt att få det gjort! Vi fick Astra Zeneca, då vi båda är 70 -plusare. Det gick smidigt och bra, men inte helt utan biverkningar. Jag fick frossa och värk natten till fredag och en allmän sjukdomskänsla. Men det var förväntade biverkningar så det kunde jag stå ut med. Och så några dygns trötthet men idag känns det helt ok igen.

Och så mycket fotande har det inte blivit nu. Men det ska jag snart ta igen 🙂 Så bara ett par bilder blir det här. Två från uterummet och en från gårdagens promenad.

Min söta lilla St. Paulia blommar för fullt just nu.
En av mina doftpelargoner blommar också nu.
Tussilago, som jag inte sett så många av i vår.

Efter 3 veckor ska man ha ett fullgott skydd och då kan vi äntligen börja handla igen. Jag ska bl.a köpa jord och sätta igång med växterna. Jag har börjat lite smått men har inte haft tillräckligt med jord till allt som jag vill göra 🙂 Nu får man ju ändå vara lite försiktig sedan, när man börjar röra sig ute, men nu ser man i alla fall en ljusning i sikte. Mycket att ta igen framöver!

Botaniska trädgården, 13 april

Lite bilder från ännu en promenad i Botaniska trädgården, den 13 april. Vädret var inte det bästa, det haglade när vi kom dit men sen blev det lite bättre. Det blir mycket Rhododendron för en del tidiga sorter har redan börjat blomma.

Rosenrododendron, Rhododendron oreodoxa. Härliga blommor som precis börjat slå ut
Alpros, en väldigt tidig rhododendron med små, söta blommor. Den blommade redan förra gången vi besökte botaniska men då hade jag inte teleobjektivet, så jag nådde inte riktigt fram till blommorna då 🙂
Också Alpros, här sken solen en stund.
Cinnober rhododendron, den lyste verkligen med sin röda färg på blommorna.
Här ser man lite mer hur Cinnober rhododendron blommade.
En annan rhododendron som börjat blomma. Denna vet jag inte namnet på.
Den här växten heter Buskrosling. Fina knoppar.
Och en liten söt suckulentväxt med lysande gula blommor.

När vi gått rundan inne i botaniska trädgården, så gick vi vidare ut till vitsippsdalen. Där var vitsipporna på gång ganska bra, men då det var mulet väder så var de inte utslagna. Men några bofinkar såg vi där i skogen och en bild fick jag på en av dem. Det är sällan jag beskär mina bilder, men när det gäller fågelbilder, så beskär jag ibland, för att jag sällan kommer så nära fågeln direkt, som jag skulle vilja, även när jag använder teleobjektivet. De är så snabba och det är så svårt att hinna med. Det är ren tur om jag får någon bra fågelbild, fågelfotograf är jag ingen. Det ska mycket tålamod till för att få fina fågelbilder och den varan har jag nog för lite av 🙂

Fina bofinken Knut 🙂 Och som sagt, bilden är beskuren.

Tibast och blåsippor

Igår (lördag) åkte vi för att kolla ett av våra blåsippställen, där jag fotade lite blåsippor. Sen gick vi vidare och kom så småningom fram till ängen där det brukar vara fjärilar på sommaren. Och när vi vände tillbaka därifrån, då såg jag något som jag aldrig lagt märke till där tidigare. Gissa vad det var, jo en alldeles underbar blommande Tibast! Det var en härlig överraskning! Tänk att jag aldrig lagt märke till den förut, så många gånger som vi gått där! Men bättre sent än aldrig 🙂

Så vacker! Men en väldigt giftig växt så man får bara titta på den och beundra dess vackra blommor 🙂
Hur har jag kunnat missa denna tidigare…. 🙂
Ljuvliga blommor!
Här med små gröna blad i toppen

Och så var det blåsipporna då. Nu har de kommit lite längre i sin blomning och det var också många fler än vid tidigare besök. De är ju också väldigt vackra och ett ”måste” varje vår trots att man tagit massor av bilder på blåsippor under alla år tidigare. Men ingen vår utan blåsippor 🙂

Lite gräs får man med också, ofta i alla fall. På det viset kan de vara ganska svåra att fotografera om man vill få en ”ren” bild.
Man får vara lite akrobatisk också när man fotograferar blåsippor 🙂 Här lyckades jag få en bild utan störande gräs och pinnar.
Och på fjärilsängen var det faktiskt en fjäril redan, en Nässelfjäril.
Och på vägen tillbaka såg jag dessa blad som är på väg att slå ut. Dock kan jag inte säga vad det är för buske men det börjar hända en del i naturen nu.

Vi skrämde ett grågåspar

I veckan gjorde vi en liten tur till Amundön, strax söder om Göteborg. Där inne, i skogsområdet som finns mitt på ön, brukar det vara ganska mycket vårblommor, som vårlök, vitsippor, svalört mm. Men inte en enda var uppe ännu. Och för att komma dit så genade vi över en gräsäng. Och när vi gick där i gräset så hördes plötsligt ett väldigt ”kacklande” som visade sig komma från ett par grågäss som höll till i gräset.

Vi såg dem inte, förrän vi hörde dem och då var vi ganska nära dem. Men inte undra på att vi inte såg dem, de smälte verkligen bra in i gräset! Och det var ju absolut inte vår mening att skrämma dem heller, så vi gick så försiktigt vi kunde när vi skulle ta oss förbi.
Här kacklar de på oss, ”kom inte hit” ungefär 🙂
Till slut så tyckte de nog ändå att det var bäst att ta till flykten. Bilderna är något beskurna så jag var inte riktigt så nära som det kanske ser ut.
Efter mötet med gässen så fortsatte vi till ”mitt” vildapelträd. Jag ville se hur långt det kommit. Och som synes, så dröjer det ett tag till innan det blir några äppleblommor här. Det har börjat knoppas i alla fall 🙂
På Amundön är det gott om trädlav på buskar och träd. Så jag fick nöja mig med att fotografera den i stället för vårblommor.

Snart nog så blir det väl så mycket vårblommor att fotografera så man inte hinner med 🙂

Gynnsamt läge

Ja, det var det för årets första vitsippor som jag såg igår, den 6 april. De stod i ett gynnsamt läge i en söderslänt ner mot en liten bäck. Lite blygt tittar de fram.

Vill fram i ljuset
Ensam, än så länge
Som om de letar efter varandra där de står utspridda, en och en….

Det var kallt men soligt och vi gick vår vanliga runda i skogen. Och jag kunde inte låta bli att prova lite ICM-fotografering igen. Det är såå roligt, även om jag får slänga väldigt många av de bilderna. Några blev det i alla fall som jag vågar visa här 🙂

Solen lyste mellan granarnas stammar.
Här blev det en lite annorlunda effekt, inte helt lyckad, men jag tyckte ändå att den blev lite speciell. Som en pelarsal i skogen där ljus och färger får spela fritt.
Här provade jag på den lilla bäcken vid vitsipporna. Vattnet blev som spunnet socker 🙂 Och så ser det ut som en liten grotta, fast det inte är det.

Det var som sagt kallt i luften och vinden var isande, men vi hittade en läplats så vi kunde sitta ute och fika. Solen värmer ju i alla fall nu och kaffet smakar aldrig så gott som ute. Hoppas snart att det blir lite mer vårvärme, då kommer det att gå snabbt i naturen. Nu känns det som den står i vänteläge.

Nu ser jag ett motiv….

…….sa jag till min man när vi tog en fika i uterummet i går. Vänta, jag ska bara hämta kameran 🙂

Så kan det bli ibland när man inte alls tänkt sig att fotografera 🙂 Vi skulle ju ta en fika bara, men då fick jag syn på påskliljorna framme vid fönstret och solen som kom och gick hela tiden. Jag satt och passade ljuset och när solen kom fram så tog jag några bilder. Motiv som dyker upp när man minst anar det och som man bara måste ta en bild på!
En dag i veckan var vi också och tittade på ett av våra blåsippställen. De var framme, men inte så mycket mer.

Det blev ett kort inlägg denna gången. 🙂 Och så önskar jag en God Fortsättning på påskhelgen!

Vår i Botaniska trädgården

Ett litet bildsvep från senaste besöket i Botaniska trädgården här i Göteborg. Nu börjar det likna vår 🙂 Enligt väderleksrapporten igår, 30 mars, skulle det bli ganska varmt för årstiden och möjligen sol här. Men det ville sig inte riktigt med solen så krokusarna var inte riktigt utslagna, blommorna går ju ihop när det är mulet, men det är vackert ändå.

Krokusar vid ett träd
Trollhasseln i full blom
Det här är Japansk trollhassel. Den är lite rödare i färgen, men annars lik den vanliga trollhasseln.
Vintergäcken börjar sjunga på sista versen.
Det här är en kulturform av Blåsippa. Lite större blommor än den vanliga och den heter ju också Stor blåsippa.
Och underbara Julrosor. Jag gillar denna mörka färgen, så läckra!
Ett vackert mjukt täcke av mossa när man går i Smithska dalen.
En Rhododendron som speglar sig i dammen i Japandalen.
Massor av Snöklockor på vägen upp till Klippträdgården.
Körsbärskornellen börjar blomma med sina lysande gula blommor.

Ja, det var allt för denna gången. Det blir snart nya besök i Botaniska trädgården, där händer det alltid något och det finns så mycket att se för en blomsterälskare som jag 💚🥀

Våren i Torekov

Nu, vecka 13, skulle vi egentligen varit i Torekov och mött våren. Men under rådande omständigheter så valde vi att stanna hemma denna gången. Väldigt tråkigt, men vi känner att vi vill inte riskera något och snart är det också dags för vaccination för oss. Hoppas på höstveckan i stället. Men lite bilder från tidigare vårveckor i Torekov kommer här 🙂

Det är blandat från våren 2017 och framåt. 2017 var våren väldigt tidig och backsippor och vitsippor blommade då.

Backsipporna blommade i Grevie backar
Också vitsipporna blommade i slutet på mars
Vårlöken blommade uppe på Pershög i Båstad. Ett fint naturområde alldeles intill Båstad. En kulle som man kan gå en slinga runt och njuta av massor av vårblommor.
Utsikten från stugan som vi bor i när vi är där. Det är Väderön man ser i bakgrunden.
Utsikten åt andra hållet från gräsmattan. Där skymtar Kullaberg i bakgrunden.
Strandskatorna gjorde sin vårdans på hustaket intill 🙂
Och så de mest fantastiska solnedgångar som man kan se där. Här lyckades jag få med en mås också.
Solnedgångarna är aldrig likadana. Ibland är de kraftigt rödoranga, som här. Jag har nog tagit hundratals solnedgångar här, just för att de aldrig är lika.

Ja, det var lite vårbilder från vårt älskade Torekov, som vi saknar väldigt nu. Men bättre tider kommer, det måste vi ju tro i alla fall 🙂

Naturen ändrar färg

Idag har jag varit ute på blåsippsjakt, men där blev det nästan inget. En ynka liten knopp var allt som syntes på vårt ställe där det brukar vara gott om blåsippor. Men de kommer, tids nog så är de uppe. Så istället för att leta blåsippor så roade jag mig med lite ICM-fotograferande, eller helt enkelt, bilder tagna med kamerarörelse. Jag tycker det är roligt att försöka med det ibland. Bilderna får ett måleriskt uttryck som jag gillar.

Här är det alar med en beteshage framför, man kan ana ett staket också. Man ser att alarna skiftar i rött av alhängena som slår ut.
Här blir stammarna en fin kontrast.
Lite som en målning blir det med rörelsetekniken.
Och så lite vanliga stammar 🙂
När vi gått förbi beteshagen och kommit en bit igenom skogen, så kommer man fram till en myr. Där provade jag också lite med kamerarörelse. Det var nog färgerna som jag fastnade för där, de gröna tallarna mot det lite ”burriga” gräset.

Alla bilderna här är tagna med mitt macro objektiv. Det är ljusstarkt och jag tycker det fungerar bra att använda till ICM-fotografering. ICM, intentional camera movement, som betyder ungefär: medveten kamerarörelse.

Och så avslutar jag med den lilla blåsipps knoppen.

Som sagt, inte mycket till blåsippor ännu, knoppen hukar lite, för det var ganska rått och kallt idag.

Trumpetande Sångsvanar

När jag gick upp idag och öppnade balkongdörren så hörde jag ett ”trumpetande” ljud. Nu kommer det en flock vildgäss, tänkte jag först, men det var Sångsvanar. Som tur var så hade jag kameran lätt tillgänglig så jag skyndade mig allt vad jag kunde för att försöka fånga Sångsvanarna i flykten.

Det är mäktigt när man ser en hel flock så här. Det är vackert och inger en frihetskänsla.
Fyra stycken hann jag få med här. Det svarta som syns i överkanten på bilden är balkongtaket.
Här är ett utsnitt ur föregående bild. De försvann lika fort som de dök upp men härligt att få se och höra. Visst är det vår nu!

Madeiranävan som hade en ormbunke med sig

I april 2012 var min man och jag på Madeira. En fantastisk vacker ö som jag gärna skulle besöka igen. Om man, som jag, gillar växter så är Madeira en riktig önskeö att besöka. Som en enda stor trädgård med vackra och exotiska växter. När vi var där så gick vi bl.a en Levadavandring, av den enklare sorten, och då gick vi förbi en trädgård som det växte en Madeiranäva i. Så vackra blommor!

En härlig Madeiranäva

Jag blev ju överförtjust i denna växten och tänkte att en sådan måste jag ha med mig hem. Så vi besökte saluhallen i Funchal och frågade efter Madeiranäva, ett litet exemplar så jag kunde få med den på flyget hem. Och jodå, det hade dem.

Här är det exemplaret, nyplanterat hemma i uterummet. Tyvärr så lyckades jag inte få den att blomma någon gång så jag tröttnade på den efter några år. Men under de åren jag hade nävan, så kom det också upp några ormbunksblad i den krukan! De måste helt enkelt följt med i jorden från Madeira. De ryckte jag upp, men på något sätt måste de ändå ha hamnat i Kameliakrukan, för där har det vuxit en ormbunke hela tiden sen dess. De förökar sig väl med sporer, om jag inte har helt fel, så de har väl tagit en liten flygtur i uterummet och slagit sig ner i Kameliakrukan 🙂 Ormbunkar trivs nog i samma typ av jord också, surjord utan kalk i.
I höstas ( 2020 ) så trodde jag att ormbunken hade dött. Bladen vissnade och blev bruna och till slut var där inga blad kvar alls. Den har varit grön alla år, hela tiden innan, så därför trodde jag att den dött när bladen bara vissnade ner. Men så för någon vecka sedan såg jag att det började spira ur ”ormbunks-klumpen” igen. Så den hade inte dött!

Här ser man hela ”klumpen” och ser ni vid pilen, spirar det också en liten grön som vill upp 🙂
Och så här ser ormbunksbladen ut, när de är utväxta. Väldigt vackra blad. Detta bladet är från en mindre planta som slått rot i en annan av mina växter. Jag flyttar ju runt växterna i uterummet ofta så sporer kan nog hamna var som helst 🙂

När kamelian har blommat klart, vilket den snart har gjort, så ska vi försöka få upp ormbunken och plantera den i en egen kruka. Det är den värd!

Vårljus

Våren är på gång, även om det inte kommit upp så mycket vårblommor i naturen ännu. Nätterna är fortfarande kalla och ett litet, tunt islager finns kvar lite här och där på sjöarna i Änggårdsbergen. Men ljuset skvallrar om att det nog är vår nu, i alla fall vårvinter. Lite blandade bilder i detta inlägget från Änggårdsbergen och bokskogen som finns där.

Förbi Axlemossen på väg mot bokskogen. Just här är är det ingen is kvar.
Det dröjer ännu ett tag till bokskogen slår ut, men de gamla bladen lyser så vackert i solljuset.
Vackert guldljus
Än så länge får jag nöja mig med fjolårets bokblad 🙂
Härligt grönt!
Gardiner av gran
Vildkaprifolen är grön, det är den nästan hela året.
T.o.m skogstrollet var framme och solade sig lite 🙂

Det är ändå härligt när våren är på väg. Jag tittade till vårt blåsipps-ställe för ett tag sedan, men inga blommor ännu, bara blad. Men snart så är de nog uppe.

Smörblomma, Ranunculus acris

Vintern kom tillbaka med snö, blåst och slask. Så jag plockade fram lite egna små solar i form av smörblommor. För några år sedan plockade jag in en bukett med vilda blommor och också några smörblommor i. När jag senare skulle fotografera buketten så upptäckte jag en smörblomma som såg ut som en Ranunkel! Väldigt söt och fyllig liten smörblomma. 🙂 En sådan hade jag aldrig sett tidigare.

En liten miniranunkel
Visst är den jättesöt! 🙂

Nu är det kanske inte så konstigt att den ser ut som en Ranunkel i miniformat, för smörblomman tillhör ju Ranunkelsläktet, men detta var den första smörblomma som jag sett se ut så här. Vet inte hur vanligt, eller ovanligt, det är att hitta smörblommor som ser ut som en Ranunkel, men intressant och roligt var det i alla fall.

Så här brukar ju smörblommorna se ut, för det mesta
Ofta sitter det flugor också på smörblommorna

Lite försommarkänsla mitt i snöandet och blåsandet. Snart är nog våren tillbaka. 💚🌼💚

Små detaljer i växtvärlden

Min Klockranka, Cobaea Scandens, har övervintrat jättebra i uterummet och nu börjar den växa och skjuta nya små skott. Den är full med klängen, både gamla och nya och jag roade mig en dag med att fota små detaljer av klockrankan.

Ett snurrat klänge med vinröd färg
Ny tillväxt på gång
Ett ”kameradyk” in bland bladen
Färgen på de nya skotten är mörkt vinröd

Nu är frågan om jag ska klippa ner Klockrankan, som jag hade tänkt från början, men nu när den börjar sätta nya skott så känns det lite synd också. Hm, jag får fundera på det ett tag 🙂

Uppe på heden

Det har ju blivit en del inlägg här på min blogg ifrån Änggårdsbergen. Ett härligt naturområde med varierad natur.

Det ligger nära staden ( Göteborg ) och man kan lätt ta sig dit. Ifrån Botaniska trädgården går det stigar också. Vi går ofta i Änggårdsbergen just för att det är ett så stort och varierat område. Och sist vi var där, så gick vi upp till heden. Bilderna är från en dag i veckan, vädret hade slagit om från dimma och dis till klar, kall luft med nordanvind och inte ett moln på himlen. Rent fotomässigt så är det, i mitt tycke, ett ”dåligt” och tråkigt fotoväder. Bilderna blir inte lika ”spännande” då, lite platta och ljuset blir hårt. Men jag tog några bilder i alla fall, mest för att visa utsikten där uppifrån. Och naturligtvis är det ju ändå härligt när solen skiner och man får lite D-vitaminer. Man ska bara inte fotografera för mycket i det vädret 🙂

Här ser man Älvsborgsbron i bakgrunden
Och tittar man lite mer åt höger så ser man Eriksberg och den gamla bockkranen. Den står kvar som ett monument från varvstiden.
Här är en del av gångstigen uppe på heden
Där finns också en tall som jag ofta fotograferar. Här mot knallblå himmel.
Här en bild på tallen från augusti 2017, då var det lite mer moln på himlen. Jag har även någon bild på tallen när det är snö.
Ljungen i mars. Det är här jag brukar fotografera blåvingar på sommaren. Det brukar vara gott om dem här på ljungheden.
Och innan man kommer upp på heden så får man gå genom skog och där fann jag några Hasselhängen. Här var ljuset väldigt fint inne bland träd och granar.

Det var också här uppe runt heden som en Hökuggla höll till hela hösten/vintern 2019. Jag fick då sett Hökuggla för första gången i mitt liv. Då gjorde jag också ett inlägg om det: Möte med hökuggla där jag lyckades få några bilder på den.

En liten Kameliarapport

Inte så mycket att komma med just nu, i naturen står det ganska stilla. Det är grått och lite disigt ute, dimma ibland. Nära kusten blir det ju ofta dimma på våren och hösten. Så jag tänkte bara visa några bilder, i all enkelhet, på min rödvita, fast mest röda, Kamelia. Den blommar som aldrig förr i år! Den är i sin fulla prakt nu och blommorna är större än vad de brukar vara.

Många blommor
Nästan som rosor
Härligt att den blommar så rikligt
Det börjar hända lite med min rosa Kamelia också. Knopparna börjar skifta lite i rosa.

Det är ju tur att man har lite blommor att glädja sig åt i alla fall, i denna frustrerande väntans tid.

Solnedgång i dimma

Ibland stämmer allt. Igår, lördag den 27 febr, svepte dimman in från havet ungefär en timma före solen skulle gå ner. Jag anade då att det kanske, kanske kunde bli en sådan där vacker solnedgång insvept i dimma. Jag förberedde kameran, satte på teleobjektivet och sen väntade jag. 🙂 Himlen började bli svagt rosa så det fanns en chans att det skulle bli fint. Och det blev det, en nästan magisk solnedgång!

Här börjar solen skymta fram bakom tallen
Solen syns lite mer
Solen bakom tallgrenen
Här börjar solen sjunka ner i dimman igen

Det är så vackert när dimman omsluter solen. Det blir magiskt! ♥️

Kungsängslilja, Fritillaria meleagris

Ute har det inte kommit så mycket vårblommor ännu, några snödroppar har jag sett, men annars inga andra vårblommor. Så jag tjuvstartar våren i uterummet, det gör jag alltid, med att skaffa lite vårlökar. En av mina favoriter är Kungsängsliljan. Den är så vacker tycker jag. Det finns ju vita Kungsängsliljor också, men i år blev det ”bara” denna rödvita sorten.

Så härliga med sitt rutmönster
Vackert klockformade
Tre klockor på samma stängel
Och så en bild i stående format

När de har blommat över så planterar jag ut dem här i vårt område. De vill ha det lite fuktigt läste jag, så det var kanske därför mina tidigare utplanteringar av Kungsängsliljan inte blev så mycket med. En kom upp förra våren. Jag satte de lökarna i en backe, under en stor ek som vi har här på gården. Och kanske att det blev lite för torrt där. Ska prova ett annat ställe denna gången. 🥀