När jag ändå var inne på is i mitt förra inlägg så fortsätter jag lite med samma tema. I morse var det ett vackert frostigt ljus och jag kunde inte låta bli att fotografera. På balkongglaset har det bildats vackra frostmönster, lite svåra att fota, men jag gjorde ett försök.
Vintergatan på balkongfönstret 🙂Vackert med frostglitterVackert morgonljus med frost på träden
Det var 9 minus hos oss i morse, inte ofta det är så kallt här. I övriga landet är det säkert många fler minusgrader. 9 minus räcker dock inte till för att göra frusna såpbubblor 🙂 Då behöver det vara minst 14 minus. En gång har jag kunnat göra frysta bubblor, får se om det blir så igen.
Uppdaterat: Man kan ju göra en egen blandning på såpbubblor om man vill prova. Jag hittade ett recept som jag själv ska prova med. Det står att bubblorna blir sega med detta recept:
6 delar vatten
3 delar diskmedel
1 del sirap, ljus.
Vattnet ska vara varmt men inte kokhett när man rör ihop blandningen. Detta recept är också lätt att dela, om man vill göra en mindre mängd.
Is kan vara så väldigt vackert när det blir som små naturliga konstverk i ett litet vattenfall, som här t.e.x. Is kan också vara väldigt förrädiskt och livsfarligt. Det fick jag uppleva i mars 2018. Då halkade jag på en isfläck, gömd under snö, och bröt båda mina handleder. Det blev operation och gips i flera veckor men som tur var kunde jag röra på mina fingrar. Nu är det i alla fall helt bra, jag kan känna av lite smärta ibland när jag ansträngt mig med för mycket fotande, men det är helt ok så jag klagar inte. Jag var lite orolig då att jag inte skulle kunna fotografera på länge, men det har gått bra. Och nu är jag extra försiktig vid minsta lilla halka.
Men nu ska det handla om den vackra iskonsten 🙂
Nästan som bubblor har isen format sig här. Och jag tycker man kan ana ett hjärta också, åtminstone ett halvt.Som skulpterat glasFrusna rörelserDet byggs på snabbt och blir ett tjockt islagerAllt vatten i det lilla fallet är inte frusetHär byggs isen upp på höjdenDet här är vad vi har i snöväg här 🙂 Nästan ingenting
Man kan ju tycka vad man vill om vintern, men när det fryser i små vattenfall och skapar de mest fantastiska iskonstverk, då är det vackert. Det är värt att bli helt iskall om händerna, för det blir man ju när det är flera minusgrader och man inte kan fota med vantar på sig .
En blandning av vinter och vår i det här inlägget. Idag har det varit en fin dag här, sol och några minusgrader och dagens fotorunda gick till botaniska trädgården, för att, om möjligt, hitta några tidiga vårtecken. Och jodå, några tidiga tecken fanns det, men än är inte våren här på riktigt.
Kejsarolvonet blommar, om än med få blommor.De brukar ju vara tidiga.Videknoppar i starkt motljus, men det glittrar fint i ljusetHär knoppas det och det var fullt med små isdroppar som glittrade i solen och skapade denna bakgrund. Och jag tycker det är bakgrunden som gör denna bilden.Och trollhasseln blommade, den är ju också tidigIsskärvor på spegeldammenRhododendronknopparna bara väntar på att få slå ut. De liknar hallon här 🙂Även det gamla blir vackert i solljuset
Det var årets första besök i Botaniska trädgården. Och det blir snart vår även om vi inte riktigt är där ännu.
Camellia Japonica, som är det latinska namnet, härstammar från Japan, Taiwan och Korea och är släkt med tebusken, som kommer från Kina. Båda hör till familjen Theaceae, teväxter.
Kamelian är en underbar växt och finns med blommor i många former och färger. Kamelian trivs inte inomhus, så låt dig inte frestas att köpa en, om du inte har en inglasad balkong, uterum, sval glasveranda eller liknande utrymme, som du kan ha Kamelian i under vintern. Den vill stå svalt då. På sommaren trivs den ute, men inte i full sol.
Min kamelia med rödvita blommor blommar nu.Här är en blomma som är mest vit. De kan bli lite olika i färgen
Ställer man en Kamelia inne, så dröjer det inte länge förrän alla knoppar trillar av. Den tål helt enkelt inte den ofta torra, och varma inomhusluften på vintern. Det är dömt att misslyckas.
Kamelian går bra att odla i kruka. Den vill ha sur och kalkfattig jord, samma typ som till Rhododendron. Man behöver inte plantera om den varje år heller. Lite näring för surjordsväxter kan man ge den ibland. Man kan beskära den lite efter blomningen, om den blir för spretig. Det har jag gjort med min rödvita flera gånger. Den är nog minst 10 år gammal nu.
Denna rödvita kamelian har ett sortnamn också, men jag kommer inte ihåg vad det är. Jag kallar den för polkagris kamelia, för blommorna liknar ju verkligen en polkagris i färgen.
I februari 2020 köpte jag en rosa Kamelia, ‘Spring festival’. Den blommar inte ännu men har många knoppar. Jag läste på lite om den och det stod att den skulle vara helt vinterhärdig och skulle tåla ända ner till 20 minus! Hm, kan det verkligen stämma tro? I så fall är det ju en kamelia man skulle kunna ha i sin trädgård året om, i alla fall i södra Sverige.
Det finns även höstblommande kamelior och det ska jag skaffa mig en också. Det finns många sorter att välja på där också. Jag får röja lite i uterummet så jag får plats med fler, för en underbar växt är det och ger man den bara rätt förhållande, så är den inte så svårskött.
Åh vad jag saknar att inte kunna köpa tulpaner nu, ja kan, kan jag ju, men jag vill inte gärna gå in i någon butik alls just nu. I början på 1970-talet, då jag träffade min man, som är från Skåne, då bodde jag där ett tag och jobbade i växthus fulla med tulpaner. Det var säsongsjobb, plocka och packa tulpaner. Jag glömmer aldrig den härliga doften som slog emot en när man öppnade dörrarna in till tulpanhavet! Och alla färger, ja, det var ett jobb jag trivdes bra med, även om det bara var tillfälligt.
Här har jag plockat ihop några gamla tulpanbilder av blandade sorter 🙂
En härlig bukettRosa är denna tulpanSträcker sig mot ljusetEn liljetulpan, de är vackra ocksåFormen på liljetulpanen inspirerade mig till att försöka med ICM-tekniken, rörelseoskärpa.Och en till i samma teknik
Två gånger har vi beställt tulpaner när vi beställer hem maten, via nätet, men de har varit i ganska dåligt skick och det blir inte detsamma som när man väljer bukett själv. Tur att man i alla fall har en hel del gamla tulpanbilder liggande i arkiven. 💚🌷💚
Får jag presentera Walter och Harry? De bor hos vår dotter, svärson och våra två barnbarn.
Walter är en engelsk bulldog och är nu inne på sitt nionde år. Han är en väldigt charmig och snäll hund men har en stark vilja, envis kan man säga utan att överdriva 🙂 Och så älskar han mat, ägg speciellt, och sin jättestora boll. Han får inte leka med sin stora boll för länge, bulldogar har den egenskapen att de slutar inte om man inte tar bollen ifrån honom. Och då blir han alldeles för uppkörd och andfådd, så en liten stund under uppsikt går bra.
Här var det första gången jag träffade Walter när han precis hade flyttat in hos barnen. Han bara sprang emot mig så jag hann knappt med att fota honom. Missade lite på hans ena tass 🙂Här är han med oss ute i skogen, han gillar att gå i skogen. Men rätt vad det är så är det något som fångar hans intresse och då bara ställer han sig. Länge kan han stå still, man är inte ute och går med en bulldog, man ”är ute och står” 🙂Ibland när han får springa lös i skogen, då springer han på riktigt bra, han trivs i skogen.Ute på en svamptur i skogenOckså på en skogspromenad
År 2016 tyckte barnen att Walter skulle få en kompis och då kom lille Harry in i familjen också. Han är en blandras, mellan fransk bulldog och tibetansk spaniel, tror jag det var. Och så söt och fin! Han är raka motsatsen till Walter när det gäller temperament. Harry är full av energi och älskar bollar och att jaga kottar. Han kan hålla på hur länge som helst.
Första gången Harry var hemma hos oss. Bita i tidningar och skor var roligt.En av Harrys första promenader ute. Harry är svår att fota för han är så mörk.Harry på samma svamppromenad som bilden på Walter. Här har vi Harry hemma hos oss och går en promenad till havet
Visst är det härligt med djur och både Walter och Harry är så goa hundar! Och vi träffar ju dem ibland, dock lite mer sällan nu under pandemin.