Uppe på heden

Publicerad den 13 augusti, 2021 av Ulla

Änggårdsbergen är ett naturområde här i Göteborg som vi ofta går i. Det är stort och angränsar till Botaniska trädgården. Längst upp på bergen finns en stor ljunghed. Och en dag i veckan gick vi dit. Denna gången tog vi en annan väg upp än den vi brukar, en lite svårare väg med en brant sluttning som man får klättra lite i för att komma upp på heden. Bra träning 🙂

Den egentliga anledningen till att vi gick upp på heden var att det brukar vara gott om blåvingar i ljungen. Men inte denna gången. Bara någon enstaka såg vi. Men det är ändå vackert att bara gå där. Man får nästan lite känsla av fjällnatur där uppe. Fantastiskt att ha tillgång till detta fina område, så nära stan också, det kan man inte tro 🙂

Jag börjar med bilder från innan vi kom fram till heden.

Först gick vi förbi Axlemossen. ( den heter faktiskt **Axle**mossen, inte **Axels**mosse, som jag trodde först ) Där försökte jag invänta ljuset då det var ömsom sol och ömsom mulet. Det är så vackert när det lite blekare augustiljuset kommer fram.

Sen tog vi vägen genom lunden där de japanska lönnarna står. Fortfarande gröna och fina.

Där finns också Avenbok. Jag visste inte att de har hängen som nästan påminner om humlekottar.
Och härifrån lunden kan man sen ta den branta klättervägen upp till heden, om man vill.

Och så är vi då uppe på heden. Här brukar det gå får på sommaren, men nu var de inte där.

Vackert parti. Det mörka röda som syns lite till vänster i bild är blåbärsris som torkat ut.

Här en vy mot andra hållet och vägen som leder till Botaniska trädgården.

Blåbärsriset torkar lätt här uppe på heden och har redan blivit höstrött.

Utsikten här uppe är inte dålig. Här ser man ut mot Älvsborgsbron. Alla dessa bilder har jag tagit med teleobjektiv, så bron är inte riktigt så nära som det ser ut på bilden. Jag använder ofta teleobjektiv, av lite enklare modell, för jag tycker man kan få finare utsnitt då. Man kan zooma bort en del störande detaljer och ”rama” in bilden på ett annat sätt.

På väg ner igen och här lyste björkstammen så fint mot rönnbären. Liten föraning om hösten, som jag ju gillar 🙂

En stilla junidag

Publicerad den 12 juni, 2021 av Ulla

En stilla och mulen junidag tog vi en promenad i Änggårdsbergen här i Göteborg. Vattnet i Axlemossen låg som en spegel och lugnet och stillheten i naturen var påtaglig. Bara ändernas och gässens varningsrop till sina ungar bröt tystnaden. Några grodor hördes ibland också.

Näckrosornas blad flyter omkring men här syntes inga blommor ännu.

Och här sticker en del av vildrosbusken fram bakom en sten.

Det finns också en lund med Japanska lönnar i Änggårdsbergen och de har så vackra blad. På hösten blir de härligt röda.

En ensam Azalea står i skogen alldeles intill gångstigen.

En ”elefant” i skogen med små söta blommor runt sin fot……

Och alla granar är fulla med små nya ljusgröna skott, alldeles mjuka när man känner på dem.

Gröna bilder

Publicerad den 29 maj, 2021 av Ulla

Det är väl ingen överdrift att säga att det är grönt i naturen och skogen nu. Det känns som det är extra grönt i år. När man går i skogen så riktigt lyser den gröna färgen vart man än tittar. Efter allt regn som kommit så är det verkligen frodigt i naturen. Den enda bilden i detta inlägg som inte är helt grön är nog bilden på ekorren som satt och mumsade på en kotte. 🙂

Jag försökte smyga närmare och närmare men till slut så stack den iväg och försvann bland granarna.

Björkar på rad och en äng med maskrosor framför

Maskrosorna lyste som solar i gräset. Det var för det mesta mulet denna dagen, men solen tittade fram ibland.

En grön matta av vitsippsblad på marken med små lysande gröna ormbunkar som uppstickare.

Och en liten bäck som nästan fått ett mini-vattenfall efter allt regn

Och när solen kom fram, då lyste det verkligen grönt i blåbärsriset

Regn har det ju kommit så det räcker, bara lite värme som fattas nu för att de första kantarellerna kanske snart ”poppar” upp i skogen. 🙂

En dag i vackra Slottsskogen

Publicerad den 22 maj, 2021 av Ulla

En dag gick vi en härlig runda i Göteborgs fina park Slottsskogen. Regnet hängde i luften, det kom några stänk då och då, men även när det regnar lite så är det såå vackert där nu. Ja, det är ju fint att gå där alla årstider, men försommar och höst är nog mina favoriter i Slottsskogen. Nu, för att alla stora rhododendron börjar blomma och så den vackra försommargrönskan plus azaleadalen, som vi dock inte besökte denna gången. Men snart är det nog dags för den också. Och sen på hösten så är det ju höstfärgerna som drar.

Alla rhododendron har inte slagit ut riktigt ännu, men några fanns där.

Här en härlig portal med vita och rosaröda rhododendron.

Ljuvliga blommor mot den gröna bakgrunden.

Pampiga ekar, alltid vackra, men kanske ändå som allra vackrast när de står i sin höstskrud.

Också en väldigt vacker rhododendron, rosa knoppar och vita blommor

En utsiktspunkt. Här brukar jag stå och ta bilder när de stora ”vanliga” lilarosa rhododendron slagit ut, vid andra änden av denna dammen. Men det var inte riktigt dags för dem ännu.

Vattentrappan som nästan ger ett tropiskt intryck.

Det finns många fina bokträd i Slottsskogen också.

Och så kan jag ju inte låta bli att ta med en bild på dessa små gässlingar. De är verkligen jättesöta! Tyvärr så missade jag med skärpan på huvudet här, de är snabba de här små också 🙂

Nu blev det ganska många bilder i detta inlägget, men min blogg är ju främst en bilderblogg.

Trevlig Pingst helg! Hänryckningens tid brukar man ju säga och det är det ju verkligen just nu.

Vildapelns ljuvliga blommor

Publicerad den 17 maj, 2021 av Ulla

Nu var det dags igen. Att i helgen som gick, besöka naturreservatet på Amundön, söder om Göteborg. Anledningen till besöket denna gången, var för att se om mina älskade äppleblommor på vildaplarna slagit ut. Och ja, det hade de! Jag vet inte varför, men jag tycker det är en av de vackraste blommor som finns. Speciellt innan de är helt utslagna, då är de som allra finast.

När vi kom till parkeringen såg det mörkt ut på himlen och vi undrade om vi skulle klara oss undan regn. Det gjorde vi, nästan, det stänkte bara lite ett tag i början, senare kom det mer regn men då hade vi gått klart rundan.

Vi började gå och här tittade solen fram en liten stund.

Och nu är vi snart framme vid det stora äppleträdet med de vackraste blommorna. Här går stigen igenom en vacker dunge med ekar.

Framme vid målet för dagen, de ljuvliga blommorna!

Alla var inte utslagna ännu men även knopparna är vackra.

Här är blommor på ett annat träd, det finns ganska många vilda äppleträd på Amundön. På detta trädet var blommorna inte lika rödaktiga som på det stora trädet. Kanske beror det på att de står lite olika skyddade, än del mer i utsatta lägen än andra. Vackra är blommorna hur som helst.

Ett ekträd som också blommar. Här är vi på väg tillbaka till bilen för nu började det regna lite mer. Så ner med kameran i ryggsäcken, men glad över att jag fick sett, och fotograferat, äppleblommorna. 🙂 De är ganska kortlivade så det gäller att passa på. Förra året blommade de ungefär runt den 6 maj, så de är lite senare i år efter den kalla våren.

Vårfärger och lite rörelsebilder

Publicerad den 8 maj, 2021 av Ulla

Nu börjar det grönska en hel del i naturen. Det är ju så vackert nu! Det här skira gröna, det är ljuvligt fint!

Sist vi var ute så hade jag bara macrot med mig, för jag ville ta lite rörelsebilder också. Så här kommer en blandning av vanliga bilder och så några med rörelseoskärpa. Färgen är ju för det mesta grönt nu, i olika nyanser, med lite gult och vitt som bryter av ibland.

Även liljekonvljebladen är vackra i solljuset

Slånbärsknoppar. Här blommade de inte ännu, men på andra ställen har jag sett att de slagit ut. Just dessa står i en sänka uppe i Änggårdsbergen och där är det nog lite kallare.

Och så kommer här några mer, eller mindre, lyckade rörelsebilder. Det är svårt ibland och jag får inte alltid riktigt till det som jag vill 🙂 Och om ni tycker att ni ser svarta fläckar i dessa bilder, så beror det på att sensorn i kameran behöver rengöras. Jag måste försöka få det gjort! Det finns inbyggt i min kamera men jag har inte vågat mig på det, ännu. Så jag har suttit och ”suddat” bort det värsta, men det är ju ett tidsödande jobb 🙂