Översiktsbild över tjärnen med näckrosorna. När jag fotar näckrosorna här, så tar jag stöd av trädstammarna som syns i högra delen av bilden.Nedanför dem är det blött 🙂
Tillbaka till den fina tjärnen med de röda näckrosorna. Denna sommaren har det inte blivit lika mycket fjärilsfotografering som jag hade hoppats på. Det har inte varit alls lika många fjärilar i år som t.ex förra sommaren, i alla fall inte här. Men jag fick ett väldigt vackert näckrostjärn som kompensation i stället, där jag kan få utlopp för min fotolust av de röda näckrosorna 🙂
Så vackra!Här svepte ett moln förbi och ljuset blev annorlundaSolen framme igenDen här näckrosen har åkt upp lite 🙂En annan vinkelBladen skimrar nästan metalliskt i ljuset
Jag skulle behövt en liten gummibåt när jag ska fotografera de här näckrosorna 🙂 Ljuset ligger på från söder och det blir automatiskt motljus, eftersom man bara når dem från ett håll, vilket gör det lite svårare när solen skiner. Men det var tur ändå att vi gick tillbaka, för denna gången var det färre som blommade och snart är de över för denna gången. Nästa år ska jag vara där tidigare nu när jag vet om stället.
Ibland försöker jag mig på att fotografera med kamerarörelse, eller ICM-teknik, IntentionalCameraMovement, som det heter med ett finare ord. Det går ut på att man rör lite på kameran under exponeringen. Man har då en liten bländaröppning och en lång slutartid. Där får man prova sig fram lite. Effekten kan bli väldigt fin, om man lyckas. Här nedan är ett parti i skogen som jag fastnade för och ville prova med kamerarörelse. ( På den första bilden här i inlägget tänkte jag inte på att också ta en vanlig bild som jämförelse )
Här ett parti i skogen som jag valde ut för att prova kamerarörelse påOch så här blev det
Och här nedan ett par andra stammar. Också ljuset som jag fastnade för där.
Här några andra stammar som jag provade på
Det är enklast att försöka med träd och stammar, tycker jag. Då kan man ”dra” kameran lite försiktigt uppifrån och ner under exponeringen. Även i sidled kan man prova, vilket jag tycker är mycket svårare 🙂 Man kan naturligtvis prova på allt, byggnader, blommor mm men jag har kommit fram till att träd och stammar är enklast, i alla fall att börja med. Man får hålla på och öva, det är en rolig teknik och jag brukar prova ibland när jag har macro objektivet på. Det är ett ljusstarkt objektiv och enklast att prova med, tycker jag.
Och nedan ska jag visa en bild som jag tog hösten 2018, i svampskogen. Att jag sparade den beror helt enkelt på att jag tyckte den blev lite rolig. För jag tycker mig se en massa små spöken i den 🙂 ( spökbilden är klickbar )
En massa små spöken finns det kanske i skogen 🙂
Ljung
Och så en vanlig bild. Ljung är så vacker som den är, med eller utan blåvingar, men visst skulle det nog också kunna bli vackert med ljung i ICM teknik, men det har jag inte försökt mig på, ännu.
Nu är jag så sugen på att fotografera fjärilar. I går gick vi till en av våra fjärilsängar men inga fjärilar syntes till där ännu. Tistlarna, som brukar dra många fjärilar, var inte utslagna riktigt ännu. På denna fjärilsäng brukar det också vara väldigt gott om Bastardsvärmare, också en väldigt vacker fjäril. Men snart så är det nog dags för dem. Och medan jag väntar på det så blir det här några bilder på guldvingar, från tidigare år. En alldeles underbar liten fjäril som verkligen lyser med sin orangeröda färg.
Vitfläckig guldvinge, haneVitfläckig guldvinge, haneOch en tredje bild på vitfläckig guldvinge, hane
Hanarna är ofta mer färgstarka än honorna. Guldvingar brukar det finnas många av på ängarna runt sjön Lygnern i Hallands län. Dessa bilder här är tagna där i slutet på juli så jag får nog vänta lite till på dessa små juveler 🙂
Vitfläckig guldvinge, honaJag tror att detta också är en hona av vitfläckig guldvinge. Kan vara svårt ibland med artbestämning.
När jag fotograferar fjärilar så använder jag ofta ett teleobjektiv. Det är så bra för då behöver man inte gå alldeles inpå fjärilen och risken att de ska flyga iväg blir mindre. Fast det händer ju ibland ändå att de flyger iväg precis när man är klar för att trycka av, och så, vips är de borta 🙂
Idag är det alldeles för varmt ute för att ens tänka på att försöka gå på fjärilsjakt, så det blir att hålla sig inne och vänta på svalare tider, *pust* 🙂
Eftersom min man är från Skåne så ville han gärna se blommande rapsfält innan de har blommat över. Ja, även jag vill ju se det 🙂 Då vi inte kunnat besöka Skåne sen i höstas,så tog vi en liten utflykt till sjön Lygnern vid Fjärås bräcka på pingstafton, för där i närheten finns ett blommande rapsfält. Och det är ju så vackert! Igår var det ju också full sol hela dagen och ljuset blev nästan som självlysande gulgrönt neonljus 🙂
Intill rapsfältet finns också ett område med bautastenar som syns härSpår i rapsfältet.
På nyheterna härom dagen berättade de om att folk är som galna och ska in i rapsfälten för att ta selfies…! hm… så de hade varit tvungna att sätta upp stoppskyltar, för man får ju inte lov att kliva runt i fälten, eller, som någon visst också hade gjort, kört in med motorcykel! Nä, någon måtta på det får det väl ändå vara! 🙂 Det går ju precis lika bra att fotografera vid sidan om! Nu vet jag inte om just de här spåren som syns här är från någon som skulle ta selfies, kanske inte, men det är ju tur att man inte har det behovet i alla fall 🙂
Ett träd precis i kanten av fältetEn liten nävaMaskrosbollar är också vackraEn liten promenad i skogen blev det ju också
Det är riktigt fint sommarväder just nu och ljuset blir verkligen färgat av den fortfarande ljusgröna grönskan inne i skogen.
Det blev ju en del bilder vid besöket i Azaleadalen så jag fortsätter här med några till. Det är ju så vackert och frodigt just nu och det är ju bra med bloggen också då, där man kan stoppa in alla sina bilder och den som vill kan titta 🙂
På vägen fram till Azaleadalen finns det syrener, denna ljuvliga blomma!
Underbara är dem!En väldigt vacker syren med lite gammelrosa tonerEn hamlad lind precis innan gången upp till Azaleadalen. Kan det bli grönare? 🙂En gul azaleaEldiga toner på denna azaleaDen här tycker jag är så vacker i färgenDen gula azalean bakom stammenOch en knopp på väg att slå ut
Ja, det var allt från Azaleadalen för den här gången. Snart är det dags för Rhododendronblomning också, det finns fantastiska exemplar i Slottsskogen, men de är inte fullt utslagna rikitgt ännu. Får se om det blir något besök till där då.
I år visste jag inte om jag skulle våga mig till Azaleadalen i Slottsskogen på grund av coronaläget. Men jag vågade och det gick riktigt bra. Håller man bara avstånd så är det helt ok och de allra flesta gör ju faktiskt det. Och tur är det för jag ville absolut inte missa när det blommar i Azaleadalen! Det är så vackert med alla färgsprakande azaleor och nu blommar det för fullt.
Dock var inte alla fullt utslagna men tillräckligt många. Så här kommer en liten bildkavalkad från den vackra Azaleadalen. Det var också ett perfekt fotoväder idag med molnigt väder och ett vackert mjukt ljus. Fullt solsken är inte bra fotoväder, då blir det så hårda kontraster.
Helt ljuvlig!Eldigt färgsprakandeRosaröda tonerOckså en underbar färgvariantKikar fram bakom en trädstamSom en eld som brinnerBlandade färger
Det brukar blomma i Azaleadalen i slutet på maj och i början av juni, lite beroende på hur vädret är. Så kommer du till Göteborg någon gång vid den tiden så kan jag rekommendera ett besök där 🙂 Det är inte bara vackert, det ligger en doft av azalea i hela dalen också.