Liten Blåklocka, Campanula rotundifolia, blev Sveriges nationalblomma! Min favorit också. H ä r kan man läsa om det.
I mitt tycke så var det rätt blomma som vann. Jag tycker den är så fin och väl värd att bli nationalblomma. 🙂
Vintern kom tillbaka med snö, blåst och slask. Så jag plockade fram lite egna små solar i form av smörblommor. För några år sedan plockade jag in en bukett med vilda blommor och också några smörblommor i. När jag senare skulle fotografera buketten så upptäckte jag en smörblomma som såg ut som en Ranunkel! Väldigt söt och fyllig liten smörblomma. 🙂 En sådan hade jag aldrig sett tidigare.
Nu är det kanske inte så konstigt att den ser ut som en Ranunkel i miniformat, för smörblomman tillhör ju Ranunkelsläktet, men detta var den första smörblomma som jag sett se ut så här. Vet inte hur vanligt, eller ovanligt, det är att hitta smörblommor som ser ut som en Ranunkel, men intressant och roligt var det i alla fall.
Lite försommarkänsla mitt i snöandet och blåsandet. Snart är nog våren tillbaka. 💚🌼💚
Min Klockranka, Cobaea Scandens, har övervintrat jättebra i uterummet och nu börjar den växa och skjuta nya små skott. Den är full med klängen, både gamla och nya och jag roade mig en dag med att fota små detaljer av klockrankan.
Nu är frågan om jag ska klippa ner Klockrankan, som jag hade tänkt från början, men nu när den börjar sätta nya skott så känns det lite synd också. Hm, jag får fundera på det ett tag 🙂
Det har ju blivit en del inlägg här på min blogg ifrån Änggårdsbergen. Ett härligt naturområde med varierad natur.
Det ligger nära staden ( Göteborg ) och man kan lätt ta sig dit. Ifrån Botaniska trädgården går det stigar också. Vi går ofta i Änggårdsbergen just för att det är ett så stort och varierat område. Och sist vi var där, så gick vi upp till heden. Bilderna är från en dag i veckan, vädret hade slagit om från dimma och dis till klar, kall luft med nordanvind och inte ett moln på himlen. Rent fotomässigt så är det, i mitt tycke, ett ”dåligt” och tråkigt fotoväder. Bilderna blir inte lika ”spännande” då, lite platta och ljuset blir hårt. Men jag tog några bilder i alla fall, mest för att visa utsikten där uppifrån. Och naturligtvis är det ju ändå härligt när solen skiner och man får lite D-vitaminer. Man ska bara inte fotografera för mycket i det vädret 🙂
Det var också här uppe runt heden som en Hökuggla höll till hela hösten/vintern 2019. Jag fick då sett Hökuggla för första gången i mitt liv. Då gjorde jag också ett inlägg om det: Möte med hökuggla där jag lyckades få några bilder på den.
Inte så mycket att komma med just nu, i naturen står det ganska stilla. Det är grått och lite disigt ute, dimma ibland. Nära kusten blir det ju ofta dimma på våren och hösten. Så jag tänkte bara visa några bilder, i all enkelhet, på min rödvita, fast mest röda, Kamelia. Den blommar som aldrig förr i år! Den är i sin fulla prakt nu och blommorna är större än vad de brukar vara.
Det är ju tur att man har lite blommor att glädja sig åt i alla fall, i denna frustrerande väntans tid.
Langbergs bilder 