I veckan som gick var vi åter igen i Botaniska trädgården. Jag ville se om det fanns några höstfärger. Det gjorde det, men inte så väldigt mycket ännu. Några träd börjar skifta färg medan andra är helt gröna fortfarande.
Denna gången blev det mest träd och blad som hamnade i fokus. Dahliorna var upptagna och inga näckrosor i spegeldammen, så, hösten är nog här nu. Och jag gillar hösten. 🍂
Vädret var som en härlig sensommardag även denna gången. Och, för den som vill, så är bilderna i det här lilla höstgalleriet klickbara.
De senaste dagarna har varit riktigt sköna septemberdagar! Runt 18 gr på dagen och lite kyligare nätter. Så i helgen kunde jag äntligen ta min första promenad sen den 14 aug, då jag trillade i trappan. Ryggen är bättre men gör fortfarande ont. Men små framsteg hela tiden. 😀
Bilderna i detta inlägget är alla tagna med mobilen. Jag är väl inte helt bekväm med att fota med den, men bättre än inget. Snart hoppas jag kunna gå en fotorunda med stora kameran.
Promenad vid Oxsjön som ligger några mil söder om Göteborg.
Vi såg flera Amiraler här på en björkstam. Tror de var 5 st som mest. Jag kunde inte komma närmare, då hade jag nog druttat i vattnet. 😁 Annars har det varit väldigt få fjärilar denna sensommar.
Inte så mycket höstfärger ännu.
Vacker gångstig vid sjön.
Som sagt, härligt höstväder! Och så skönt att äntligen kunna gå en promenad, om än lite kortare än vanligt. 🌻 🍂
Det blir allt vanligare nu, tror jag i alla fall, att man skapar blomsterängar för våra pollinerare. Bi, fjärilar, humlor och alla andra insekter. T.o.m i vissa rondeller här i stan finns det blommor. Det är ju jättebra, för utan bi och andra pollinerare skulle vi ju inte få någon mat.
Bilderna i detta inlägget är från området där vår dotter bor. Där har de skapat en fin blomsteräng.
Ni får verkligen ursäkta bildkavalitén på denna skylt. Det blåste så mycket så att skylten vek sig hela tiden. 😁 Men skylten talar i alla fall om att det är en bivänlig zon.
I denna vackra blomsteräng finns det alla möjliga sorters blommor.
Vallmo lyser röda.
Mycket blåklint och den lilarosa blomman som sticker ut här vet jag inte namnet på.
Honungsört, som insekterna älskar! Denna odlade jag på balkongen en sommar. Den doftar verkligen honung. Men när jag hade den på balkongen så drog den till sig de där tjocka, gröna larverna som nästan tog över, så jag har inte haft den sen dess. Den gör sig nog bättre så här i en blomsteräng.
Också Honungsört.
Gurkört, också en växt som bi gillar.
Ja, Kaprifolen hör ju inte till blomsterängen utan den växer i dotterns trädgård. Doftar härligt!
När vi tittade på blomsterängen så syntes inte en enda fjäril till! Bi var där många. Kanske att fjärilarna höll sig undan för att det blåste så mycket. Fast jag tycker det har varit väldigt tomt på fjärilar över lag denna sommar, med några få undantag. Hoppas de dyker upp i augusti. 🦋
Vi har skapat en egen liten blomsteräng vid vår parkering här. Men där börjar vallmon ta över helt, så vi får nog rensa bort en del av den. Där har vi också en Budleja, fjärilsbuske, men inga fjärilar där heller, ännu.
Här kommer några fjärilsbilder från vår senaste tur till ”vår” fjärilsäng dit vi gick för att kolla om där fanns några fjärilar. Det gjorde det, dock inte så många arter. Citronfjärilar var den dominerande arten. Några Silverstreckade pärlemorfjärilar och några vita fjärilar, som jag inte är helt säker på om det var Kålfjäril eller någon annan art. Bastardsvärmare däremot syntes inte till en enda. De brukar hålla till på denna ängen men kanske något tidigare då, i slutet av juni och början av juli. Så där var jag nog lite för sent ute. Inga blåvingar eller guldvingar heller, men jag är glad för de fjärilar som fanns där.
Silverstreckad pärlemorfjäril, en stor och vacker fjäril.
Också Silverstreckad pärlemorfjäril. Här ser man de silvriga ränderna på undersidan av vingen.
Citronfjäril som det fanns många av.
Här satt de två stycken på en vacker stor tistelblomma.
Denna vita fjäril är jag lite osäker på vilken det är.
Vet inte om detta är en likadan fjäril som föregående. Denna är lite gulare i färgen men det är ingen citronfjäril.
Detta är en fjäril som jag aldrig sett tidigare. Jag har kommit fram till att det nog måste vara en Kvickgräsfjäril. ? Vacker är den i alla fall.
Intill fjärilsängen så står Tibasten som jag brukar fota blommorna på när de börjar slå ut på våren. Nu hade den istället fått sina röda, giftiga bär som lyste i solljuset.
Och på ängen växer det också många blåklockor, men nu var jag så trött i armen så jag orkade inte tänka så mycket på kompositionen här, bara att jag ville ha någon bild på blåklockorna också. 🦋
Äntligen har jag kunnat gå min första fotorunda sen den 21 april. Så härligt! Och jag blev belönad med att se, och också kunna fotografera den vackra Amiralfjärilen. Så här kommer ett litet galleri med bilder på amiralen.
Bilderna i galleriet är klickbara för den som vill.
Och så en bild på tistlarna som fjärilarna älskar. Det blåste en del men där Amiralen höll till var det lugnt. Nu får jag se vad det blir för bilder på min nästa foto tur, härligt att ”vara tillbaka” i alla fall! 🦋
Nu har jag samlat på mig några fågelbilder som alla är tagna från uterummet och balkongen. Körsbären i träden som vi har alldeles utanför uterummet är väldigt eftertraktade av alla sorters fåglar.
De allra sötaste är ju blåmesarna, men också dom som är svårast att fotografera. Det hörs ett pipande ifrån träden som talar om att blåmesarna är där och matar sina ungar.
Här får en unge hjälp med att äta körsbär. Tyvärr så är inte skärpan den bästa.
Som sagt, blåmesar är svåra att fotografera. Dels är de så små och mitt tele räcker inte ända fram och så är de så väldigt snabba i sina rörelser. Blåmesbilderna är beskurna.
Även koltrasten gillar körsbären.
T.o.m tärnorna försöker sig på att få tag i några körsbär.
Även fiskmåsarna gillar bären. Både tärnorna och fiskmåsarna har lite svårt att landa på grenarna som är lite klena för de lite större fåglarna. Men ett och annat bär lyckas de ändå få i sig.
Fiskmåsarna och tärnorna kommer i omgångar, ofta på kvällen. De flyger rundor och ibland blir det bråk emellan dem. Jag kan inte stå för länge med kameran och passa på dem, men det går mycket lättare att fotografera nu. Armen börjar nästan kännas normal nu. Bara uppåt- och utåtrörelser som fortfarande är lite jobbiga. Men snart så…… 😀
Langbergs bilder 