När jag gick upp idag och öppnade balkongdörren så hörde jag ett ”trumpetande” ljud. Nu kommer det en flock vildgäss, tänkte jag först, men det var Sångsvanar. Som tur var så hade jag kameran lätt tillgänglig så jag skyndade mig allt vad jag kunde för att försöka fånga Sångsvanarna i flykten.
Våren är på gång, även om det inte kommit upp så mycket vårblommor i naturen ännu. Nätterna är fortfarande kalla och ett litet, tunt islager finns kvar lite här och där på sjöarna i Änggårdsbergen. Men ljuset skvallrar om att det nog är vår nu, i alla fall vårvinter. Lite blandade bilder i detta inlägget från Änggårdsbergen och bokskogen som finns där.
Det är ändå härligt när våren är på väg. Jag tittade till vårt blåsipps-ställe för ett tag sedan, men inga blommor ännu, bara blad. Men snart så är de nog uppe.
Liten Blåklocka, Campanula rotundifolia, blev Sveriges nationalblomma! Min favorit också. H ä r kan man läsa om det.
I mitt tycke så var det rätt blomma som vann. Jag tycker den är så fin och väl värd att bli nationalblomma. 🙂
Vintern kom tillbaka med snö, blåst och slask. Så jag plockade fram lite egna små solar i form av smörblommor. För några år sedan plockade jag in en bukett med vilda blommor och också några smörblommor i. När jag senare skulle fotografera buketten så upptäckte jag en smörblomma som såg ut som en Ranunkel! Väldigt söt och fyllig liten smörblomma. 🙂 En sådan hade jag aldrig sett tidigare.
Nu är det kanske inte så konstigt att den ser ut som en Ranunkel i miniformat, för smörblomman tillhör ju Ranunkelsläktet, men detta var den första smörblomma som jag sett se ut så här. Vet inte hur vanligt, eller ovanligt, det är att hitta smörblommor som ser ut som en Ranunkel, men intressant och roligt var det i alla fall.
Lite försommarkänsla mitt i snöandet och blåsandet. Snart är nog våren tillbaka. 💚🌼💚
Det har ju blivit en del inlägg här på min blogg ifrån Änggårdsbergen. Ett härligt naturområde med varierad natur.
Det ligger nära staden ( Göteborg ) och man kan lätt ta sig dit. Ifrån Botaniska trädgården går det stigar också. Vi går ofta i Änggårdsbergen just för att det är ett så stort och varierat område. Och sist vi var där, så gick vi upp till heden. Bilderna är från en dag i veckan, vädret hade slagit om från dimma och dis till klar, kall luft med nordanvind och inte ett moln på himlen. Rent fotomässigt så är det, i mitt tycke, ett ”dåligt” och tråkigt fotoväder. Bilderna blir inte lika ”spännande” då, lite platta och ljuset blir hårt. Men jag tog några bilder i alla fall, mest för att visa utsikten där uppifrån. Och naturligtvis är det ju ändå härligt när solen skiner och man får lite D-vitaminer. Man ska bara inte fotografera för mycket i det vädret 🙂
Det var också här uppe runt heden som en Hökuggla höll till hela hösten/vintern 2019. Jag fick då sett Hökuggla för första gången i mitt liv. Då gjorde jag också ett inlägg om det: Möte med hökuggla där jag lyckades få några bilder på den.
Ibland stämmer allt. Igår, lördag den 27 febr, svepte dimman in från havet ungefär en timma före solen skulle gå ner. Jag anade då att det kanske, kanske kunde bli en sådan där vacker solnedgång insvept i dimma. Jag förberedde kameran, satte på teleobjektivet och sen väntade jag. 🙂 Himlen började bli svagt rosa så det fanns en chans att det skulle bli fint. Och det blev det, en nästan magisk solnedgång!
Det är så vackert när dimman omsluter solen. Det blir magiskt! ♥️
Langbergs bilder 