Det har inte hänt så mycket i naturen ännu vad gäller vårblommor. Det står still.
Känns som det är mer vinter än vår just nu. Solen gassar på dagarna men nätterna är kalla. Och inga blåsippor ännu. En enda liten knopp såg jag vid vårt ställe. Annars ingenting.
Så det blev några bilder på Tibasten igen. Det hade inte hänt så mycket med den heller. Några fler blommor sen sist, men inte alls som det kan vara.
Men man får vara glad för det lilla. 😀
Visst är de vackra även i detta stadiet.
Färgerna känns ju som vårpasteller i alla fall.
Och den lilla blåsippsknoppen.
Och så lite mossa med snö framför. Ja, det var allt jag hade i bildväg för denna gången.
En dag när det inte regnade, snöade eller blåste så kände vi att nu bara måste vi gå en runda! Maken frågade mig vart vi skulle gå och jag svarade att jag ville gå i skogen och känna den härliga skogsluften.
Så då gjorde vi det. Det var ändå lite vårkänning i luften, trots fukt och dis. Träd och grenar var fulla med små vattendroppar. Och ljuset, visst märks det ändå att våren är på gång.
Bilderna är tagna med mobilen, märker att jag använder den ganska ofta nu. Det är så behändigt med mobilen när man inte alltid vill släpa runt på den stora.
Så vackert med den gröna mossan.
Just här så är skogen så där riktigt härlig med de gröna och mjuka mossmattorna.
I detta skogsområdet brukar vi också hitta en del trattkantareller på hösten. Men nu är det ju våren som gäller först, innan svampen kommer.
En riktigt skön promenad blev det i alla fall och man fick fylla lungorna med den friska skogsluften. Härligt! 🌲🌳
Februaris sista dag började med dimma här. Mitt på dagen lättade den för att sen återkomma på eftermiddagen. När man bor nära havet så blir det ofta så denna årstiden. Ett smalt band av dimma närmast kusten men soligt längre inåt land.
Morgonbild från balkongen.
Dimma kan ju också vara väldigt vackert så jag räknade nästan med dimbilder denna dagen. 😁 Och ett ställe där det kan vara vackert med dimman är vid Oxsjön, strax söder om Göteborg. Men när vi nästan kommit fram dit så började dimman lätta. Ok, tänkte vi, då går vi åt andra hållet i stället, förbi blåsipporna och fram till där Tibasten växer.
Nu hade jag ju absolut inte förväntat mig att Tibasten skulle blomma, jag ville bara se hur långt den kommit. Men titta, en ynka liten blomma var redan framme! Vårkänslor direkt! 😀
Här med lite annan bakgrund.
Här lyser Vildkaprifolens blad i solen. De är gröna året om.
Den här bladväxten finns intill gångvägen på ett ställe och är också grön hela året. Vet inte vad det är för växt men troligen är det en trädgårdsväxt som förirrat sig dit från bebyggelsen inte så långt ifrån denna skogsstig.
Blåsipporna var inte uppe ännu, bara blad, än så länge.
Några norrskensbilder har jag heller inga att visa. Det har ju varit synligt i ett par kvällar här runt Göteborg också. Maken var ute en kväll och spanade, men då syntes inget.
Men en väldigt röd himmel, som är från ikväll 1 mars, får ni här i stället. 😁 Himlen kan verkligen skifta i de rödaste nyanser så här års.
Synd bara med trädgrenarna som nu har vuxit sig så stora och ”förstör” mina himmelsbilder… 🙃 De som jag tar från balkongen. Men man kan ju inte få allt och ner till havet hade jag inte hunnit innan färgen försvunnit, och solen gått ner. Det är bara några minuters skådespel, sen är allt borta.
Nu äntligen börjar ljuset komma tillbaka! Och solen, som vi inte sett på väldigt länge här. Det har regnat nästan varenda dag eller så har det varit grått och fuktigt. Men så blev det några kalla och klara dagar med minusgrader och solen tittade fram. Då vaknar också livsandarna till liv.
Så en av dessa fina dagar begav vi oss till det lilla vattenfallet i Årekärr, strax söder om Göteborg. Så mycket is var det inte i fallet ännu, men ändå så pass så att det blev några isbilder.
Vatten som rinner över mossa och fryser till i sin rörelse
Is på en gren
Som glas.
Isskulpturer bildas lätt på grenar i fallet.
När vi hade tittat klart vid vattenfallet så gick vi lite i skogen också. Då fick vi på avstånd syn på några vita fläckar. Vi sa, det kan ju inte vara snö, för det har inte snöat på länge. Och när vi kom närmare så såg vi att det var håris. Det har vi aldrig sett tidigare så det var kul att se.
Och visst är det ett annat ljus nu! Här lite blåbärsris med frost.
Ljuset och ekens bruna blad i kontrast till det frostiga snåret, fastnade jag för här.
Och så avslutar jag med en himmelsbild från en av dessa morgnar när det var minusgrader. En brinnande himmel när solen gick upp. Bilden tog jag från köksfönstret ( inzoomad ) när jag åt frukost, så det blev lite störande husvägg i vägen där.
Nu får jag se hur länge det dröjer till mitt nästa inlägg. Jag har också kommit en bra bit på min pläd som jag håller på med. Den återkommer jag till längre fram. Nu känns det i alla fall som att jag kommit ur min svacka, lite i alla fall. 🌷
Någon kanske har märkt att jag inte är så aktiv i mitt bloggande just nu. Jag har ingen motivation alls. Så bloggen får vila ett tag. Blir säkert bättre framåt vårkanten.
Grått, grått, grått.
Stiltje, precis som här i bloggen.
En tall som stilla väntar på våren.
Annars så roar jag mig just nu med att virka mormorsrutor. 😀 Fick för mig att jag skulle göra en pläd till soffan. Det är nästan lite beroendeframkallande att virka mormorsrutor. De klassiska och enkla. Jag har ett fint garn som skiftar färg på ett urläckert sätt och som passar så fint till mormorsrutor. När jag kommit lite längre i det projektet ska ni få se hur det blir.
Langbergs bilder 