Det börjar grönska så smått i naturen nu. De där späda, första bladen som slår ut på träd och buskar och med sin karakteristiska gröna vårfärg är så ljuvliga att se! Fina fotomotiv är det också.
Bilderna här är tagna på Amundön, fast det kan man ju inte se så direkt. 😁 Att det blev en tur dit var för att jag ville kolla hur långt ”mina” äppelblommor kommit. Vinden var isande kall denna soliga dag, men i lä var det varmt och skönt.
Solen lyser på de späda bladen.
Nyutslaget rönnbärsblad.
Björken blommar med massor av hängen! Mycket björkpollen blir det i år.
Björkhänge
Slånbärsbuskarna i full blom.
Svalörten blommar också.
Och hur var det nu med äppleblommorna? Nej, de hade ju inte slagit ut ännu men det var mycket knopp.
Röda härliga knoppar syns här.
Det kommer nog att bli blommor om ca 1 – 2 veckor.
Här kommer en blandning av bilder från vår vårvecka i Torekov. Jag skrev ju vårvecka i rubriken men det kändes mer som vårvinter. Kallt, men soligt väder. Kommer man bara i lä så värmer ju ändå solen. Men vindarna kändes isande kalla.
Och, som vi brukar på våren där, så åker vi alltid till Grevie backar för att se om backsipporna är uppe. Men nej, denna gången var de inte det! Det har bara hänt ett par gånger tidigare att de inte blommat när vi varit där. Nu såg vi inte en endaste liten knopp! Det tyder ju på att det varit kallt även för backsipporna.
Här i slänterna brukar det annars vara fullt med backsippor, men inte nu.
Det är så vackert i Grevie backar med de böljande kullarna.
Tittar man på himlen så ser det ju nästan sommarlikt ut.
Går man sen upp för backarna så kommer man till en övergång som leder in i skogen. Och där i skogen är det fullt med scillor och snödroppar. Dock inte lika mycket denna gången, som det kan vara, men ändå tillräckligt för att vårkänslan skulle infinna sig.
Övergången sedd inifrån skogen. Man skymtar havet lite här i bakgrunden, Skälderviken.
Scillor vid en stubbe. Och färgen på scillorna var mycket mer intensivt blå än vad den brukar vara. Troligen av kyla. Blommorna har nog fått kämpa lite mer.
Där inne i skogen hade en och annan Vitsippa vågat sig fram.
Här var vi i Dalen en annan dag och gick lite. Även här blåste det kallt. Och här drar snömoln in från öster. Det kom lite snö senare på natten, men den blev inte liggande.
En porlande vårbäck.
Vårlök som blommade vid bäcken.
I vildroshäcken på tomten till stugan, där satt lille Robin nästan varje morgon och solade. Såå söt.
Och så avslutar jag med några bilder på himmel och solnedgång.
Nästan hela veckan var solen för skarp att fotografera precis i solnedgången men den sista kvällen blev det en magisk solnedgång!
På dessa tre bilder försökte jag följa solen ner i vattnet. Det går väldigt snabbt när man följer solen så här vid horisonten. Då ser man verkligen hur fort det går. Otroligt mäktigt när man får uppleva solen så här!
Bilderna kan nog upplevas lite mörka, men för att få fram solen så har jag underexponerat lite.
Det har inte hänt så mycket i naturen ännu vad gäller vårblommor. Det står still.
Känns som det är mer vinter än vår just nu. Solen gassar på dagarna men nätterna är kalla. Och inga blåsippor ännu. En enda liten knopp såg jag vid vårt ställe. Annars ingenting.
Så det blev några bilder på Tibasten igen. Det hade inte hänt så mycket med den heller. Några fler blommor sen sist, men inte alls som det kan vara.
Men man får vara glad för det lilla. 😀
Visst är de vackra även i detta stadiet.
Färgerna känns ju som vårpasteller i alla fall.
Och den lilla blåsippsknoppen.
Och så lite mossa med snö framför. Ja, det var allt jag hade i bildväg för denna gången.
En dag när det inte regnade, snöade eller blåste så kände vi att nu bara måste vi gå en runda! Maken frågade mig vart vi skulle gå och jag svarade att jag ville gå i skogen och känna den härliga skogsluften.
Så då gjorde vi det. Det var ändå lite vårkänning i luften, trots fukt och dis. Träd och grenar var fulla med små vattendroppar. Och ljuset, visst märks det ändå att våren är på gång.
Bilderna är tagna med mobilen, märker att jag använder den ganska ofta nu. Det är så behändigt med mobilen när man inte alltid vill släpa runt på den stora.
Så vackert med den gröna mossan.
Just här så är skogen så där riktigt härlig med de gröna och mjuka mossmattorna.
I detta skogsområdet brukar vi också hitta en del trattkantareller på hösten. Men nu är det ju våren som gäller först, innan svampen kommer.
En riktigt skön promenad blev det i alla fall och man fick fylla lungorna med den friska skogsluften. Härligt! 🌲🌳
Februaris sista dag började med dimma här. Mitt på dagen lättade den för att sen återkomma på eftermiddagen. När man bor nära havet så blir det ofta så denna årstiden. Ett smalt band av dimma närmast kusten men soligt längre inåt land.
Morgonbild från balkongen.
Dimma kan ju också vara väldigt vackert så jag räknade nästan med dimbilder denna dagen. 😁 Och ett ställe där det kan vara vackert med dimman är vid Oxsjön, strax söder om Göteborg. Men när vi nästan kommit fram dit så började dimman lätta. Ok, tänkte vi, då går vi åt andra hållet i stället, förbi blåsipporna och fram till där Tibasten växer.
Nu hade jag ju absolut inte förväntat mig att Tibasten skulle blomma, jag ville bara se hur långt den kommit. Men titta, en ynka liten blomma var redan framme! Vårkänslor direkt! 😀
Här med lite annan bakgrund.
Här lyser Vildkaprifolens blad i solen. De är gröna året om.
Den här bladväxten finns intill gångvägen på ett ställe och är också grön hela året. Vet inte vad det är för växt men troligen är det en trädgårdsväxt som förirrat sig dit från bebyggelsen inte så långt ifrån denna skogsstig.
Blåsipporna var inte uppe ännu, bara blad, än så länge.
Några norrskensbilder har jag heller inga att visa. Det har ju varit synligt i ett par kvällar här runt Göteborg också. Maken var ute en kväll och spanade, men då syntes inget.
Men en väldigt röd himmel, som är från ikväll 1 mars, får ni här i stället. 😁 Himlen kan verkligen skifta i de rödaste nyanser så här års.
Synd bara med trädgrenarna som nu har vuxit sig så stora och ”förstör” mina himmelsbilder… 🙃 De som jag tar från balkongen. Men man kan ju inte få allt och ner till havet hade jag inte hunnit innan färgen försvunnit, och solen gått ner. Det är bara några minuters skådespel, sen är allt borta.
Langbergs bilder 