I torsdags em var det dags för mig och maken att bli vaccinerade. Så skönt att få det gjort! Vi fick Astra Zeneca, då vi båda är 70 -plusare. Det gick smidigt och bra, men inte helt utan biverkningar. Jag fick frossa och värk natten till fredag och en allmän sjukdomskänsla. Men det var förväntade biverkningar så det kunde jag stå ut med. Och så några dygns trötthet men idag känns det helt ok igen.
Och så mycket fotande har det inte blivit nu. Men det ska jag snart ta igen 🙂 Så bara ett par bilder blir det här. Två från uterummet och en från gårdagens promenad.
Min söta lilla St. Paulia blommar för fullt just nu.En av mina doftpelargoner blommar också nu.Tussilago, som jag inte sett så många av i vår.
Efter 3 veckor ska man ha ett fullgott skydd och då kan vi äntligen börja handla igen. Jag ska bl.a köpa jord och sätta igång med växterna. Jag har börjat lite smått men har inte haft tillräckligt med jord till allt som jag vill göra 🙂 Nu får man ju ändå vara lite försiktig sedan, när man börjar röra sig ute, men nu ser man i alla fall en ljusning i sikte. Mycket att ta igen framöver!
I april 2012 var min man och jag på Madeira. En fantastisk vacker ö som jag gärna skulle besöka igen. Om man, som jag, gillar växter så är Madeira en riktig önskeö att besöka. Som en enda stor trädgård med vackra och exotiska växter. När vi var där så gick vi bl.a en Levadavandring, av den enklare sorten, och då gick vi förbi en trädgård som det växte en Madeiranäva i. Så vackra blommor!
En härlig Madeiranäva
Jag blev ju överförtjust i denna växten och tänkte att en sådan måste jag ha med mig hem. Så vi besökte saluhallen i Funchal och frågade efter Madeiranäva, ett litet exemplar så jag kunde få med den på flyget hem. Och jodå, det hade dem.
Här är det exemplaret, nyplanterat hemma i uterummet. Tyvärr så lyckades jag inte få den att blomma någon gång så jag tröttnade på den efter några år. Men under de åren jag hade nävan, så kom det också upp några ormbunksblad i den krukan! De måste helt enkelt följt med i jorden från Madeira. De ryckte jag upp, men på något sätt måste de ändå ha hamnat i Kameliakrukan, för där har det vuxit en ormbunke hela tiden sen dess. De förökar sig väl med sporer, om jag inte har helt fel, så de har väl tagit en liten flygtur i uterummet och slagit sig ner i Kameliakrukan 🙂 Ormbunkar trivs nog i samma typ av jord också, surjord utan kalk i.I höstas ( 2020 ) så trodde jag att ormbunken hade dött. Bladen vissnade och blev bruna och till slut var där inga blad kvar alls. Den har varit grön alla år, hela tiden innan, så därför trodde jag att den dött när bladen bara vissnade ner. Men så för någon vecka sedan såg jag att det började spira ur ”ormbunks-klumpen” igen. Så den hade inte dött!Här ser man hela ”klumpen” och ser ni vid pilen, spirar det också en liten grön som vill upp 🙂Och så här ser ormbunksbladen ut, när de är utväxta. Väldigt vackra blad. Detta bladet är från en mindre planta som slått rot i en annan av mina växter. Jag flyttar ju runt växterna i uterummet ofta så sporer kan nog hamna var som helst 🙂
När kamelian har blommat klart, vilket den snart har gjort, så ska vi försöka få upp ormbunken och plantera den i en egen kruka. Det är den värd!
Min Klockranka, Cobaea Scandens, har övervintrat jättebra i uterummet och nu börjar den växa och skjuta nya små skott. Den är full med klängen, både gamla och nya och jag roade mig en dag med att fota små detaljer av klockrankan.
Ett snurrat klänge med vinröd färgNy tillväxt på gångEtt ”kameradyk” in bland bladenFärgen på de nya skotten är mörkt vinröd
Nu är frågan om jag ska klippa ner Klockrankan, som jag hade tänkt från början, men nu när den börjar sätta nya skott så känns det lite synd också. Hm, jag får fundera på det ett tag 🙂
Inte så mycket att komma med just nu, i naturen står det ganska stilla. Det är grått och lite disigt ute, dimma ibland. Nära kusten blir det ju ofta dimma på våren och hösten. Så jag tänkte bara visa några bilder, i all enkelhet, på min rödvita, fast mest röda, Kamelia. Den blommar som aldrig förr i år! Den är i sin fulla prakt nu och blommorna är större än vad de brukar vara.
Många blommorNästan som rosorHärligt att den blommar så rikligtDet börjar hända lite med min rosa Kamelia också. Knopparna börjar skifta lite i rosa.
Det är ju tur att man har lite blommor att glädja sig åt i alla fall, i denna frustrerande väntans tid.
Ute har det inte kommit så mycket vårblommor ännu, några snödroppar har jag sett, men annars inga andra vårblommor. Så jag tjuvstartar våren i uterummet, det gör jag alltid, med att skaffa lite vårlökar. En av mina favoriter är Kungsängsliljan. Den är så vacker tycker jag. Det finns ju vita Kungsängsliljor också, men i år blev det ”bara” denna rödvita sorten.
Så härliga med sitt rutmönsterVackert klockformadeTre klockor på samma stängelOch så en bild i stående format
När de har blommat över så planterar jag ut dem här i vårt område. De vill ha det lite fuktigt läste jag, så det var kanske därför mina tidigare utplanteringar av Kungsängsliljan inte blev så mycket med. En kom upp förra våren. Jag satte de lökarna i en backe, under en stor ek som vi har här på gården. Och kanske att det blev lite för torrt där. Ska prova ett annat ställe denna gången. 🥀
Äntligen lite vårkänsla! Och att man kan gå utan broddar, så härligt! Och mina körsbärskvistar blommar. Men de ser lite sköra ut. Det var nog i tidigaste laget att plocka in dem. Men i alla fall så blev det lite blommor.
De börjar blommaLite annat ljus härVår i uterummet och solen gassarDottern var snäll och köpte lite vårblommor åt mig 🙂Frittillaria, Kungsängslilja, en blomma jag tycker är härlig. Efter blomningen sätter jag ut dem här på vår innergårdSnart kan jag plocka blåbär…..nä, skämt åsido, men nu har blommorna slagit ut helt och de är så söta
Annars har det varit lite dåligt nu med inspirationen och fotandet. Det har inte varit så lockande att gå ut när det är halt och man är tvungen att gå med broddarna på. Jag spänner mig när jag går med dem och så värker benen på kvällen. Hoppas det blir bättre framöver nu. I dag har det i alla fall varit vårlikt väder. 🙂