Idag, den 19 nov, är det Amaryllisens dag. Det hade jag ingen aning om förrän jag såg det på Instagram 🙂 Och inte har jag några amaryllisar heller. Det här är bilder från 2018 på min amaryllis som jag hade då. Jag saknar verkligen dem i år. Jag får se om jag vågar mig in och skaffa några. De är så vackra, i alla fall när de blommar. Ett år skaffade jag många ovanliga sorter men sen är det ju det där med att förvara lökarna också. Och det gick väl inte så jättebra….
Vacker är blomman
Tur att jag har några bilder att titta på i alla fall och visst är Amaryllisen värd en egen dag. ♥️
Nu är det mest bruna nyanser i naturen så jag kommer att liva upp det här inlägget med ett par gamla bilder också. Bilden ovan är en Jätteloka, eller Björnloka. Den är ju väldigt invasiv och svår att utrota och även lite giftig. Men den är vacker att se på i alla fall och här fanns några enstaka exemplar. Jag fastnade för de nästan svarta stjälkarna mot de bruna nyanserna i gräset. Det är vackert även om det inte är så färgrikt.
Röllekor med sina bruna fröställningarEn smörsopp som glänser. Det här vet jag inte vad det är för växt
De fyra första bilderna, och även motljusbilden, är från ett område ute i Torslanda, där den gamla flygplatsen låg tidigare. Vi åkte dit i helgen som gick för att eventuellt få syn på Skäggmesar. De ska hålla till i vassruggarna som det finns gott om i detta området. Vi såg ju naturligtvis inga, de är svåra att få syn på, men det var ett väldigt fint område för promenader och helt nytt för oss. Det var hedliknande mark med fin tallskog och så vassruggar ut mot havet. Dit kommer vi att åka fler gånger.
Motljus
Och så kommer det några gamla bilder här med lite färg 🙂
Röda bär tagna med macroobjektivetEn härlig ros
Nu saknar jag lite blommor. Jag har inte vågat besöka någon blomsterhandel nu. Annars är det amaryllis och hyacinter som jag gärna skulle vilja ha. Men det får gå ändå. Jag får titta på gamla bilder så länge.
När jag hade min första hemsida för många år sedan, då roade jag mig ibland med att skapa egna så kallade ”blinkies”. Det var poppis då ett tag. Så dessa två har jag skapat själv i Paint Shop Pro. Fast nu kommer jag inte ihåg hur man gjorde. 🙂 Den sista kanske kan passa nu, det gäller att hålla ut.
Hittade de här bilderna när jag satt och rensade lite i mina fotomappar. De är från ett besök i Jonsereds trädgårdar, som ligger några mil norr om Göteborg, sensommaren 2019. Här kan man stoppa in huvudet i hålen och fotografera blommiga självporträtt. 🙂
”Trädgårdslycka” målad av Maria C. Bernhardsson 2018
Sådana här blommor vill jag måla!FinaSå här ser det ut på lite avstånd.
Lite uppiggande i novembermörkret med de här färgstarka blommorna, jag gillar dem skarpt 🙂
En promenad vid havet och förbi ett litet koloniområde på Smithska udden här i västra Göteborg. Grått och disigt och inte så mycket att fotografera. Bilder på havet blir ju bara så tråkigt gråa i det här vädret så jag blev så glad när jag fick syn på de här små rosorna som ännu kämpar på. Blommor är ju ett av mina favoritmotiv. 🙂
Lite höstpåverkade är de ju men ändå finaRöda rosor vid en annan stugaMurgröna som växer vild, så vacker tycker jag. Härligt grön. 🙂
Och igår skulle jag ändra min email adress här på WP. Det var lättare sagt än gjort. Jag har ju haft min email hos Comhem i många år men nu ska de lägga ner den. Så nu blir det gmail tills vidare. När jag skulle ändra här så försvann min profilbild och nu hittar jag den inte igen, vet inte vart den tog vägen, hm….. Och så skickade WP en bekräftelse länk som jag skulle klicka på, men det tog lång tid innan det fungerade. Och ny inloggning fick jag också skapa….. Ja,ja, inga större problem men ändå bökigt, men nu hoppas jag att det ska fungera i alla fall.
För exakt på dagen för ett år sedan postade jag det första inlägget på denna min nya blogg. Det gjorde jag efter mycket möda och besvär 🙂 Jag tror jag höll på i flera veckor innan jag fick till det första inlägget. Allt såg så annorlunda ut sedan mina tidigare bloggar som jag haft. Det var så många nya funktioner och då i början så upplevde jag allt som en enda stor röra. Jag gav upp flera gånger och tänkte att ”nää, det får vara med bloggandet”. Men så gick det ett tag och jag provade igen och till slut så lyckades jag få ihop ett inlägg 🙂 Skam den som ger sig.
Inte många löv kvar på träden nu
Bilderna i det här inlägget är från den 3 november då vi tog en promenad i Änggårdsbergen och förbi Trindemossen.
Novemberkänsla, mörk, men med ljusglimtarNu ligger löven och simmar i vattenpölar efter allt regn som kommitOch min Klockranka blommar ännu. Men det börjar mattas av nu med knoppar. Mörkret gör väl sitt till nu.
Det här blir bara ett litet mellan inlägg på 1-årsdagen 🙂 Ibland tappar jag inspirationen, både vad det gäller fotograferandet och bloggandet och andra gånger tycker jag det är jättekul. Jag gillar november också men kan bli lite låg av mörkret. Det kommer såå snabbt när man ställer om klockan och det plötsligt mörknar redan vid 17-tiden……jag hoppas verkligen att vi slipper tidsomställningen sen.
Det är så klart min Klockranka, Cobaea Scandens, som jag menar. Det tog en väldans tid innan den blommade, men det var verkligen värt väntan! Den är så vacker och jag tyckte att den var värd ett helt eget inlägg här i bloggen.
På väg att slå ut
De här två första bilderna är tagna i kvällsljus i uterummet. Blommorna är ljusa med lite grönt i när de är helt nya. Sedan övergår de sakta till att bli blålila.
Här börjar den bli lite blåHelt ny och fräsch. Bladen är lite skamfilade men vad gör väl det 🙂Här är den helt blålila
Jag är verkligen glad att den klarade sig så fint också under veckan som vi var borta. Men växter klarar sig längre än vad man tror. Ofta dör de av övervattning för att man vattnar mer än vad man behöver. Den blå färgen blir nog inte riktigt så skarp heller när den står inne i uterummet. De får nog kraftigare blå färg ute. Men jag tycker den är såå vacker ändå! Jag ska försöka att övervintra den så kanske den kommer igång tidigare nästa år.