Profilbild för Okänd

Om Ulla

Med passion för blommor, natur och fotografering.

Smörblomma, Ranunculus acris

Vintern kom tillbaka med snö, blåst och slask. Så jag plockade fram lite egna små solar i form av smörblommor. För några år sedan plockade jag in en bukett med vilda blommor och också några smörblommor i. När jag senare skulle fotografera buketten så upptäckte jag en smörblomma som såg ut som en Ranunkel! Väldigt söt och fyllig liten smörblomma. 🙂 En sådan hade jag aldrig sett tidigare.

En liten miniranunkel
Visst är den jättesöt! 🙂

Nu är det kanske inte så konstigt att den ser ut som en Ranunkel i miniformat, för smörblomman tillhör ju Ranunkelsläktet, men detta var den första smörblomma som jag sett se ut så här. Vet inte hur vanligt, eller ovanligt, det är att hitta smörblommor som ser ut som en Ranunkel, men intressant och roligt var det i alla fall.

Så här brukar ju smörblommorna se ut, för det mesta
Ofta sitter det flugor också på smörblommorna

Lite försommarkänsla mitt i snöandet och blåsandet. Snart är nog våren tillbaka. 💚🌼💚

Små detaljer i växtvärlden

Min Klockranka, Cobaea Scandens, har övervintrat jättebra i uterummet och nu börjar den växa och skjuta nya små skott. Den är full med klängen, både gamla och nya och jag roade mig en dag med att fota små detaljer av klockrankan.

Ett snurrat klänge med vinröd färg
Ny tillväxt på gång
Ett ”kameradyk” in bland bladen
Färgen på de nya skotten är mörkt vinröd

Nu är frågan om jag ska klippa ner Klockrankan, som jag hade tänkt från början, men nu när den börjar sätta nya skott så känns det lite synd också. Hm, jag får fundera på det ett tag 🙂

Uppe på heden

Det har ju blivit en del inlägg här på min blogg ifrån Änggårdsbergen. Ett härligt naturområde med varierad natur.

Det ligger nära staden ( Göteborg ) och man kan lätt ta sig dit. Ifrån Botaniska trädgården går det stigar också. Vi går ofta i Änggårdsbergen just för att det är ett så stort och varierat område. Och sist vi var där, så gick vi upp till heden. Bilderna är från en dag i veckan, vädret hade slagit om från dimma och dis till klar, kall luft med nordanvind och inte ett moln på himlen. Rent fotomässigt så är det, i mitt tycke, ett ”dåligt” och tråkigt fotoväder. Bilderna blir inte lika ”spännande” då, lite platta och ljuset blir hårt. Men jag tog några bilder i alla fall, mest för att visa utsikten där uppifrån. Och naturligtvis är det ju ändå härligt när solen skiner och man får lite D-vitaminer. Man ska bara inte fotografera för mycket i det vädret 🙂

Här ser man Älvsborgsbron i bakgrunden
Och tittar man lite mer åt höger så ser man Eriksberg och den gamla bockkranen. Den står kvar som ett monument från varvstiden.
Här är en del av gångstigen uppe på heden
Där finns också en tall som jag ofta fotograferar. Här mot knallblå himmel.
Här en bild på tallen från augusti 2017, då var det lite mer moln på himlen. Jag har även någon bild på tallen när det är snö.
Ljungen i mars. Det är här jag brukar fotografera blåvingar på sommaren. Det brukar vara gott om dem här på ljungheden.
Och innan man kommer upp på heden så får man gå genom skog och där fann jag några Hasselhängen. Här var ljuset väldigt fint inne bland träd och granar.

Det var också här uppe runt heden som en Hökuggla höll till hela hösten/vintern 2019. Jag fick då sett Hökuggla för första gången i mitt liv. Då gjorde jag också ett inlägg om det: Möte med hökuggla där jag lyckades få några bilder på den.

En liten Kameliarapport

Inte så mycket att komma med just nu, i naturen står det ganska stilla. Det är grått och lite disigt ute, dimma ibland. Nära kusten blir det ju ofta dimma på våren och hösten. Så jag tänkte bara visa några bilder, i all enkelhet, på min rödvita, fast mest röda, Kamelia. Den blommar som aldrig förr i år! Den är i sin fulla prakt nu och blommorna är större än vad de brukar vara.

Många blommor
Nästan som rosor
Härligt att den blommar så rikligt
Det börjar hända lite med min rosa Kamelia också. Knopparna börjar skifta lite i rosa.

Det är ju tur att man har lite blommor att glädja sig åt i alla fall, i denna frustrerande väntans tid.

Solnedgång i dimma

Ibland stämmer allt. Igår, lördag den 27 febr, svepte dimman in från havet ungefär en timma före solen skulle gå ner. Jag anade då att det kanske, kanske kunde bli en sådan där vacker solnedgång insvept i dimma. Jag förberedde kameran, satte på teleobjektivet och sen väntade jag. 🙂 Himlen började bli svagt rosa så det fanns en chans att det skulle bli fint. Och det blev det, en nästan magisk solnedgång!

Här börjar solen skymta fram bakom tallen
Solen syns lite mer
Solen bakom tallgrenen
Här börjar solen sjunka ner i dimman igen

Det är så vackert när dimman omsluter solen. Det blir magiskt! ♥️

Kungsängslilja, Fritillaria meleagris

Ute har det inte kommit så mycket vårblommor ännu, några snödroppar har jag sett, men annars inga andra vårblommor. Så jag tjuvstartar våren i uterummet, det gör jag alltid, med att skaffa lite vårlökar. En av mina favoriter är Kungsängsliljan. Den är så vacker tycker jag. Det finns ju vita Kungsängsliljor också, men i år blev det ”bara” denna rödvita sorten.

Så härliga med sitt rutmönster
Vackert klockformade
Tre klockor på samma stängel
Och så en bild i stående format

När de har blommat över så planterar jag ut dem här i vårt område. De vill ha det lite fuktigt läste jag, så det var kanske därför mina tidigare utplanteringar av Kungsängsliljan inte blev så mycket med. En kom upp förra våren. Jag satte de lökarna i en backe, under en stor ek som vi har här på gården. Och kanske att det blev lite för torrt där. Ska prova ett annat ställe denna gången. 🥀