I veckan gjorde vi en liten tur till Amundön, strax söder om Göteborg. Där inne, i skogsområdet som finns mitt på ön, brukar det vara ganska mycket vårblommor, som vårlök, vitsippor, svalört mm. Men inte en enda var uppe ännu. Och för att komma dit så genade vi över en gräsäng. Och när vi gick där i gräset så hördes plötsligt ett väldigt ”kacklande” som visade sig komma från ett par grågäss som höll till i gräset.
Vi såg dem inte, förrän vi hörde dem och då var vi ganska nära dem. Men inte undra på att vi inte såg dem, de smälte verkligen bra in i gräset! Och det var ju absolut inte vår mening att skrämma dem heller, så vi gick så försiktigt vi kunde när vi skulle ta oss förbi.Här kacklar de på oss, ”kom inte hit” ungefär 🙂Till slut så tyckte de nog ändå att det var bäst att ta till flykten. Bilderna är något beskurna så jag var inte riktigt så nära som det kanske ser ut.Efter mötet med gässen så fortsatte vi till ”mitt” vildapelträd. Jag ville se hur långt det kommit. Och som synes, så dröjer det ett tag till innan det blir några äppleblommor här. Det har börjat knoppas i alla fall 🙂På Amundön är det gott om trädlav på buskar och träd. Så jag fick nöja mig med att fotografera den i stället för vårblommor.
Snart nog så blir det väl så mycket vårblommor att fotografera så man inte hinner med 🙂
Ja, det var det för årets första vitsippor som jag såg igår, den 6 april. De stod i ett gynnsamt läge i en söderslänt ner mot en liten bäck. Lite blygt tittar de fram.
Vill fram i ljusetEnsam, än så längeSom om de letar efter varandra där de står utspridda, en och en….
Det var kallt men soligt och vi gick vår vanliga runda i skogen. Och jag kunde inte låta bli att prova lite ICM-fotografering igen. Det är såå roligt, även om jag får slänga väldigt många av de bilderna. Några blev det i alla fall som jag vågar visa här 🙂
Solen lyste mellan granarnas stammar.Här blev det en lite annorlunda effekt, inte helt lyckad, men jag tyckte ändå att den blev lite speciell. Som en pelarsal i skogen där ljus och färger får spela fritt.Här provade jag på den lilla bäcken vid vitsipporna. Vattnet blev som spunnet socker 🙂 Och så ser det ut som en liten grotta, fast det inte är det.
Det var som sagt kallt i luften och vinden var isande, men vi hittade en läplats så vi kunde sitta ute och fika. Solen värmer ju i alla fall nu och kaffet smakar aldrig så gott som ute. Hoppas snart att det blir lite mer vårvärme, då kommer det att gå snabbt i naturen. Nu känns det som den står i vänteläge.
…….sa jag till min man när vi tog en fika i uterummet i går. Vänta, jag ska bara hämta kameran 🙂
Så kan det bli ibland när man inte alls tänkt sig att fotografera 🙂 Vi skulle ju ta en fika bara, men då fick jag syn på påskliljorna framme vid fönstret och solen som kom och gick hela tiden. Jag satt och passade ljuset och när solen kom fram så tog jag några bilder. Motiv som dyker upp när man minst anar det och som man bara måste ta en bild på! En dag i veckan var vi också och tittade på ett av våra blåsippställen. De var framme, men inte så mycket mer.
Det blev ett kort inlägg denna gången. 🙂 Och så önskar jag en God Fortsättning på påskhelgen!
Langbergs bilder 