Dags för lite fjärilar

Nu börjar det synas lite fler fjärilar i naturen. Det har varit lite dåligt hittills. Vi har haft det blåsigt och regnigt här av och till den senaste tiden men på fredagen var det sommarlikt igen. Så då besökte vi vår fjärilsäng. Vi var där och tittade för lite drygt en vecka sen också men då syntes inte en enda fjäril där.

Nu var det inte så stor variation av arter. Väldigt många citronfjärilar! Plus några gräsfjärilar och den mindre tåtelsmygaren.

Citronfjäril

Här var det lite trängsel vid matplatsen och en geting som ville vara med på bild också.

Visst är citronfjärilen vacker, men jag kan nog ändå tycka att de är lite tråkiga att fotografera. De sitter ju aldrig med utfällda vingar! Så man får aldrig se dem riktigt i sin helhet. Förutom när de fladdrar omkring men då hinner man ju inte med att varken se dem ordentligt eller, än mindre, att fotografera dem.

Den lilla Tåtelsmygaren är vacker och på håll kan man ta den för en guldvinge. Det kan också vara en Ängssmygare, de är väldigt lika varandra. Det är inte alltid lätt att artbestämma fjärilar.

Vet inte om det syns så bra men en lång snabel har den.

Ja, det här är vad jag lyckades med i fjärilsväg denna gången. Jag saknade Bastardsvärmarna som ofta brukar hålla till där på fjärilsängen. Men det var så torrt i början på sommaren och inga blommor som blommade där då, så det blev nog lite fel för dem i år.

Förhoppningsvis blir det fler tillfällen att fotografera fjärilar. Augusti brukar ju vara en fin fjärils månad. 🦋

Macaonfjäril, papilio machaon

Det här var verkligen ett tillfälle som bara dök upp! Vi gick en promenad runt Oxsjön, som vi gör ganska ofta och ibland tar jag inte kameran med mig. Denna gången tvekade jag på om jag skulle ha den med eller inte. Till slut så valde jag att ta den med mig i alla fall. Och tur var ju det! För när vi hade gått nästan hela rundan så fick jag syn på en stor fjäril som fladdrade över gräset vid sjön.

Det var en Macaonfjäril! Men den var verkligen väldigt fladdrig av sig. Jag försökte flera gånger att få den på bild. Till slut så lyckades jag få några bilder, lite halvdana, men i alla fall. Och gissa om jag var svettig efter jakten i nästan 25-gradig värme 😁 🦋

Den är ju så vacker! Man tror inte den hör hemma i vår natur. Den är så stor och tankarna går ju till tropiska fjärilar när man ser den. Den tillhör gruppen Riddarfjärilar och i min bok står det att i Sverige förekommer bara 2 arter. Den andra arten är Segelfjäril, men den är nog väldigt ovanlig här.

Här satte den sig en kort stund och jag hann precis trycka av innan den flög iväg igen.

Och den sista bilden är ett utsnitt ur en större bild.

Det står i en av mina fjärilsböcker att den är rastlös och sällan sitter still och det kan jag verkligen intyga, att så är det. Man blir så glad när man får se den, för den är ju inte helt vanlig. Senare, framåt augusti när Budlejorna ( fjärilsbuske ) blommar, får jag nog besöka min bror igen. Han får ofta besök av Macaonfjärilen där.

Blåvingar och ängsblommor

Då var det redan Juni, den första sommarmånaden.

Och här följer lite bilder från en promenad vid havet här i närområdet. Sjöbacka ängar som området heter och där det är en bred, fin gångstig att gå på som följer Eskils kanal en bit. Ett fint ängsområde med mycket blommor och också fjärilar. Nu var det också en del blåvingar som flög omkring där! Många fler än vad jag såg på hela fjärilsäsongen förra året. Hoppas det fortsätter så, med många fjärilar hela sommaren.

Vilken sorts blåvinge detta är kan jag inte säga. De är så lika och svåra att artbestämma.

De gillar de här gula Kärringtänderna, som jag tror att de gula blommorna är.

Redan lite naggad i ena vingen. De är så kvicka nu och fladdrar snabbt förbi. Jag hade en blåvinge som satt i ett väldigt fint läge och vad händer då, jo, då glömmer jag ta bort skyddslocket på objektivet! 🙈 Ja, jösses, så går det ibland när jag har för bråttom och fjärilen hann ju flyga iväg, så klart. Men några bilder blev det ju ändå.

Härlig klunga med Kärringtand

Kärringtand och nästan överblommad Trift

Inget rapsfält men lite spridda klungor med Rapsblommor.

Här skulle jag försöka få in en Blomfluga som stod och ”ryttlade” i luften, som dom gör ibland. Men jag lyckades inte få in fokus på den lilla blomflugan. Den liksom bara försvann i sökaren. Vacker bakgrund hur som helst.

Lupiner fanns det också gott om. En invasiv växt som man inte får lov att odla. Här växer den ju vild och jag tycker den är vacker.

Ett litet utsnitt ur ängsområdet.

Vallmo som inte växer på ängen. Utan vid vår parkeringsplats här hemma. Vi har en miniäng bakom bilen. Och vallmon självsår sig varje år och snart tar den över hela vår miniäng.

Här växer de bakom bilen. Maken är ju från Skåne så han gillar ju detta ”vallmofält”. 😁 Och jag också, vallmo är vackert.

Nu behöver vi lite regn här. Det har inte regnat mer än 14 mm här på hela Maj och det ser inte ut att komma något den närmsta tiden heller. Naturen rår man ju inte på men önska kan man ju.

Fint i naturen nu…..

…….. om det inte hade varit för de förbaskade fästingarna! För några veckor sedan hittade jag en fästing på mig och den gav mig borrelia. Som tur är så upptäckte jag rodnaden i tid och igår fick jag antibiotika utskrivet via Borreliakollen.se

Väldigt bra sida där man snabbt får hjälp! Jag har nog nämnt den sidan i ett tidigare inlägg. För nu är det femte gången som jag fått borrelia under en period på 10, 11 år.

Borrelia går ju att bota om man bara upptäcker den i tid. Ofta får man en rodnad där fästingen suttit efter 1 – 3 veckor. Och om den ökar och blir större hela tiden, då är det ganska troligt att man fått borrelia. Men det kan också vara så att man inte får någon rodnad och då är det ju genast värre. Jag skriver numera upp varje gång jag hittar en fästing på mig så att jag kan hålla koll ordentligt. TBE är vi vaccinerade mot, för den går inte bota med antibiotika. Och är man mycket ute i natur och skog så är det verkligen värt att vaccinera sig! Hemska små kryp är det…😬

Men i alla fall så tog vi en skogspromenad i veckan. Vi gick mellan Oxsjön och Sisjön, två mindre sjöar nära Göteborg. Där finns fina slingor med bra gångvägar att gå på så man kan hålla sig undan fästingarna.

Liljekonvaljerna börjar blomma.

Inte fullt utslagna men vackra ändå.

När vi hade fikat så roade jag mig med att ta några bilder där en eks blad fick agera som ett naturligt filter. Det kan bli väldigt effektfullt.

Trolsk stämning.

Lysande grönt är det fortfarande.

När vi satt och fikade så kom det en Sädesärla trippande alldeles vid strandkanten. Den drack lite vatten då och då.

Nu är det ju fint sommarväder och lagom varmt, än så länge i alla fall. Här skulle det behöva komma lite mer regn. Det kom inte så mycket här sist.

Må gott och se upp för fästingar! 🌻🕷

Bland äppleblommor och ekblad

Så, då fick jag äntligen tagit lite bilder på mina älskade äppleblommor! Tredje gången gillt! Nu har det ju gått så väldigt snabbt i försommarvärmen. Innan stod knopparna helt stilla i ett par veckor och, så plötsligt, exploderar allt.

Jag vet inte varför, men jag bara älskar de här äppleblommorna. Kanske för att de är så spröda och sköra, plus att de skiftar i färg från nästan helt röda knoppar, sedan till rosa och vitt och slutligen till helt vitt, innan de faller av. De är väldigt kortlivade men ack så vackra när de slår ut. Det har nästan blivit som ett måste för mig att fotografera dom varje år och för en blomsterälskare, som jag ju är, så är det svårt att låta bli. 😀

Den här bilden tog jag 11 maj hemmavid. Vi har faktiskt några vildaplar i närheten här också, men de står lite avigare till och så är det roligare att åka till Amundön, det är så vackert där. Så de följande bilderna är alla tagna den 12 maj på Stora Amundön där det finns gott om gamla äppleträd.

Här slår de ut

Underbara är blommorna!

De är som allra vackrast i detta stadiet innan de övergår helt i vitt.

Öppnar sig.

Helt vit blomma.

Inne bland grenarna.

Några fortfarande i knoppstadiet.

Det är inte bara i bokskogen det lyser grönt nu. All trädgrönska lyser verkligen i nästan neongröna toner när löven spricker ut. Och när solen skiner så förstärks ju det gröna och framstår nästan som självlysande. Här syns även ekens blomhängen. Ekar finns det också många på Amundön.

Och sista bilden i detta inlägg får bli på en vy över en del av alla träd som finns där. Ett litet äppleträd syns här också.

Hade jag nu väntat några dagar till så hade nog blommorna redan varit över. Tur vi inte har så långt till Stora Amundön. 😁

Grön lyskraft

I mitt senaste inlägg från Botaniska trädgården så döpte jag en bild där till ”grön lyskraft”. Och den rubriken tyckte jag passade bra till detta inlägget som också innehåller grön lyskraft.

Och det är bokskogen jag menar då. För är det något som verkligen har grön lyskraft på våren, så är det när bokskogen grönskar. Det är helt ljuvligt!

Men innan man kommer fram till bokskogen i Änggårdsbergen så går man förbi Axlemossen, om man som vi, kommer från Högsbo. Man kan gå direkt in i bokskogen från ett annat håll också. Det gjorde vi inte denna gången.

Skir grönska

Stigen genom bokskogen

Nya små fina bokblad

Härlig grönska

Nästan självlysande.

När vi gick tillbaka, förbi Axlemossen, så upptäckte jag denna lilla tuva med Tussilago som kilat in sig mellan stenar alldeles intill sjön.

Och så var det äppleblommorna som inte hade slagit ut i förra veckan heller. Så kanske jag missar dom i år, vi får se om vi hinner ta en tredje tur till Amundön igen. Men jag överlever nog även om jag missar blomningen i år. 😁