Tibast, en giftig skönhet

Publicerad den av

Tibast, som jag ju upptäckte på en skogspromenad förra våren, har nästan blivit mitt nya favoritobjekt, så här på våren, i klass med blåsipporna. Man har ju gått på ”blåsippsjakt” varje vår hur länge som helst. Blåsipporna kommer ju nästan först av alla vårblommor. Kanske Tussilagon är lite före eller så är de nästan samtidigt. Och nu kan jag lägga till Tibasten i denna vårbloms jakt också. Tibasten blommar också tidigt, på bar kvist.

En väldigt giftig växt, men så vacker!

Den 9 mars var jag där första gången i år och tittade hur långt den hade kommit. Men då var det bara knoppar. ( Det finns en bild på det i inlägget ”Lite blandat”, längre ner )

Den 21 mars hade den börjat blomma lite. Men då hade jag inte mitt macro objektiv så jag fick inte riktigt de bilder jag ville ha.

Så den 24 mars var jag tillbaka, med macrot på kameran.

Den är så fantastiskt vacker!
Den här tibasten står alldeles intill gångstigen och jag fotograferade den från alla håll och kanter.
Här ligger ljuset på.
Lite närmare….
Ytterligare en annan vinkel.

Den blommade ändå inte riktigt fullt ännu. Förra våren blommade den som allra bäst i början på april, då lyste det rosa på långt håll och det var det som gjorde att jag upptäckte den då.

Och blåsipporna är på gång också. De växer i samma område som Tibasten. Men bara en blåsippa var utslagen den 24 mars. Några knoppar fanns också men ändå inte så många som det kan vara.

Och så har det varit mycket dimma här hos oss, på mornar och kvällar. En del vackra solnedgångar har det blivit också. Så jag avslutar med en solnedgångsbild. 🌼🌱

Solen sjunker ner i dimman.

6 tankar på “Tibast, en giftig skönhet”

  1. Ljuvliga bilder! Tibasten är verkligen en vacker växt med sina rosa blommor! Där jag bodde förut hade jag ett par fina lokaler där jag brukade fota den varje år, samtidigt med blåsipporna … måste nog ta mig dit igen, även om det blir några mil med bilen 🙂

    Gilla

    Svara ↓

  3. Tibasten längtar jag till men har nog missat knoppstadiet som jag fotade förra året, den finns på torpet. Jättevackra bilder på den och på blåsippan, men jag fastnar också för solnedgångsbilden med det rosa klotet bakom riset, lite japanskt över det fotot.

    Gilla

    Svara ↓

    • Tack! Det blir lite speciella solnedgångar när dimman kommer. Riset är några grenar på ett träd som har vuxit sig stort och numera ”stör” mina solnedgångsbilder från balkongen 🙂

      Gilla

      Svara ↓

Lämna ett svar till Eva Avbryt svar