Kan det bli bättre? Behagligt ljus, vindstilla, ca 20 gr och sensommarfärger. Då trivs jag som allra bäst. Jag är nog en sensommar – och höstmänniska. Naturen är, i mitt tycke, som vackrast då. Här följer några bilder från en härlig sensommardag i Änggårdsbergen och från Axlemossen och Finnsmossen. Björkarna här är ganska gröna fortfarande fast man anar lite färgskiftningar åt gult. Men här har de ju ingen brist på vatten i alla fall. På torrare ställen är en del björkar helt gula redan.

När vi satte oss för att fika så kom det en liten rödhake och hälsade på. Två gånger satt den i perfekt fotoläge, men så fort jag tog fram kameran så försvann han. Den enda bild jag fick var när lille Robin satte sig i en berberisbuske. Där kände han sig kanske lite tryggare 🙂